Aftonbladet – 30 juli 1864, sida 2

skall gå dit, der han befinner sig, och säga honom att du är återfunnen; och Esca, din räddare för andra gången. som är mig såsom en sou, skall följa oss hem — ehuru vi inte behöfva något skydd, emedan din faders vänner, alla beprötvade krigare och väl beväpnade, skola möta oss här innan vi trån denna ödemark begifva oss ut på gatorna.? Det var en stark frestelse för britten, men de ord han nyss hört hade sjunkit djupt i hans hjerta. Äfven han skulle gerna velat förena sig med dessa män. Äfven han — tänkte hun — hade en pligt att uppfylla — en kär önskan att försaka. Om hans varning komme i tid, skulle möjligen kejsarens if kunna bli räddadt, och sjeltva hans längtan alt få följa Mariamne, öfvertygade honom codast så mycket mera, att der var hans pligt att lemna henne nu, då hon var i säkerhet, för att skynda att uppfylla sin barmhertighetspligt. Äfven Calchas yrkade krafigt derpå, och ehuru Mariamne var tyst och hennes ögon tycktes tala ett annat språk, drog han sig med en kraftig unsirängning undan deras inflytande, och mnan bon ännu låg sluten i fadrens armar, var den nye kristne redan på halfva vägen mellan ksqvilinska trädgården och Cresars palats. (Forts. följer.) URIN