Aftonbladet – 30 juli 1864, sida 2

oe a p rq Lä 2 4. mte med. prof. Almen uppehåller sig derstädes isom badgäst. Stället har en ganska vacker atur. FE — Från Jönköping skrifves d. 28 dennes: Under denna vecka har åtskilligt regn kommit, varibland särdeles rikligt under natten till i sdags, och hvilket varit välkommet för vårsäd ch rotfrukter, som tarfvade bevattning. FErter et sent omsider den vackra årstiden började r väderleken varit utmärkt gynnsam tör årsHinpnesfesten i Lappe den 14 Juli 1864. (Ur Helsingfors Tidningar.) På flera af de vulplaiser, der våra fäder ör mer än femtio år sedan blödde för folk ich land, har man varsnat än något enkelt rädkors, som förmultnat, än något annat ecken, som för anhöriga och vänner utvide stället der en kär person utandadeg in sista suck. Så har äfven i långa tider å Lappos slagfält en ringa sten, upprest et vapenbröder, gifvit tillkänna den plate, ler löjtnant M. Blum föll, träffed af en kaonkula, just då han klef upp på en gärlesgärd för att betrakta fiendens ställning. Denna sten svartnade under tidens lopp, föll omkull åtskilliga gånger och skulle sanske elutligen, jemie traditionen härom, illdelas försvunnit. För att förekomma detta hade en af ortens jordegare, brukspatron (. A. Wasastjerna, bekostat en enkel minnesvård af jern, hvilken afiäcktes på åredagen af slaget vid Lappo, den 13 Juli, middagstiden. Klockan tolf förkunnade kyrkklockorna i byn, att någonting ovanligt föregick — de ringde folket tillsammans på en söcknedag. Öfverallt såg man högtidsklädda skaror vandra fran, andra titta nyfiket mellan husen på de förbiresandv; ef hvilka ett täg bestod af 8 vagnar i en rad. Det dagen förut afslutade landtbruksmötet i Ilmola samt ett till samma dag sammankalladt kontraktsmöte hade till dessa trakter samlat folk från många håll, från Wasa, Tammerfors, Aiawo, Kuortane, Gamla och Ny-Karleby, Perho m. il, både herrar och fruntimmer, amt bönder. Samlingen bestod åtminstone af 2000 personer. Då man naulkades stället der minnesstoden var upprest, för till ället omgitven af grönskande björkar, syntes derinvid svenska fanan på hall ståug, midtemot på andra sidan landsvägen vid en berså af björkar finsk-ryska kofferdiflaggan på hel stäng. Det gaf en högtidlig anblick att se menniskoskaran stå der, så stilla och väntande. En kör af mansröster uppstämde: ?Viken tidens flyktiga minnen?, hksom en röst från det förgångna, som stämde sinnet allvarligt, hvarefier afsjöngs: Mun muistuu mieleheni nyt Suloinen Suomen maa Tc. Då den herrliga sängen förklingat, uppträdde dr O. Donner och tolkade i ett enkelt föredrag på finska dagens betydelse. Dess innehåll var ungefär följande: Mer än femtio somrar ha gått förbi sedan den dag, då dessa fält genomdränktes af våra iäders blod, i deras strid för fosterlandet. Mycket har väl råkat i glömska, men minnet af denna tid, a segr r sorgers och vår äras gyllne tid. det fortletver i djupt inristade drag hos hvarje finne, och insupes af hvarje ny generation, så aut säga, med modersmjölken. Med vöranad och stolthet utpekar man för valplatserna, der de tappre otirat sitt lif, gladt och villigt för det käraste de egåe, fädrens heliga jord, fädrens tro och lagar. Det var ej deras tel, att högste befälhafvaren var af annat sinnelag, att han fördertvade allt genom sin feghet, De fullgjorde allt hvad samtid och efterverld at dem kunde fordra, och räddade derigenom sin ära, samt bidrogo att upphöja det finska folket bland nationernas antal. Det är derfore man med stothet pekar på deras grafvar, och det är derföre som vi i dag samlats här, den lemtiosjette årsdagen af slaget vid Lappo, på den jord, som. gömmer många stupade kämpar, för at uppresa cen enkel värd till de tappres minne. Som en glanspunkt i krigets historia nämnes segren vid Lappo den 14 Juli. De finska kriarne hade länge måst vandra tillbaka mot norden, utan att få pröfva den kraft, de kände sig ega att försvara fosterjorden. Då tvungo de sina betälhafvare att segra vid Siikajoki, då drabbade de tillsammans vid Rewolax, återigen med seger. Långsamt och motvilligt fördes de af Klingspor mot södern, långsamt då han bort skynda. Följden blef att ötverlägsna ryska trupper trängt fram på Kuortane-vägen, andra från Saarjärwi. för att på vägen till Gamla Karleby oroa den finska hären i ryggen. Klingspor hade blifvit omringad, om ryssarne kunde hålla besatt Lappo, der vägar från flera håll sammanstöta. Ett fältslag måste försökas, och Klingspor öfverlemnade som vanligt ordnandet deraf åt Adlercreutz. Talaren lemnade härefter en teckning af sjelfva slaget, till största delen ordagrannt ur O. Blomstedts Kuwaelmia 1808 wuoden sodasta och slöt derefter: Vi stå i dag på samma fält, der den nedgående solen såg de fallne ligga i blodigt sköna rader vid hvarandras sida. Och just här, vid vä