Aftonbladet – 30 juli 1864, sida 2

äfven om I måsten rycka dem ur edra hjertans innersta kamrar. Och sedan I under oallåtliga ansträngningar och böner strälva! steg lör steg och vunnit tom för tum, och emellanåt. möjligen snafvat der vägen är förrädisk och backen brant, skolen 1, för ödmjukade och derföre starkur i anläuda dit, der icke mera är någon ingen äflan och intet felsteg, der han, öfver hvilken I nu gråten, i detta ögonblick bor i salighet och fröjd, der Han, hvilken I följen, redan beredt en plats åt er, och derl, som halven älskat och trott, skolvn njuta lycksalighet i evighet, evighe . Amen! Då han tystnade, utbredde ban sina händer och nedkallade välsignelse öfver dem som äåhörde honom, hva elter de kristne upplöste kretsen och samlade sig kring de arma föräldrarne, med några få lugua ord och åtbörder at deltagande. Här ör jag i fullkomlig trygghet, hviskade Mariamne, i det hon pekade på en mörk gestalt med hvita, fladdrande lockar, i hvilken hon nu igenkände OÖalehas. 1 nästa ögonbhek låg hon i den gamle manuens armar, som lyfte sina ögon mot himlen och med innerlig tacksamhet prisade Gud för kennes räddning. Din far och jag, sade han, ha sökt dig med en förskräcklig oro och ängslan, och han håller just nu på att förmå några af sina laud-män ait storma tribunens hus och taga dig derifrån med våld. Mariamne, du vet näppeligen huru högt din far älsh sitt barn. Och äfven jag var orolig för din räddning, ehuru jag tryggade mig vid ait himlen aldrig ötvergif er den oskyldige. Icke destomindre sökte jag efter hjelp blang mina bröder, och de ha summanskjutit, äfs ven den fattigaste bland dem, en summa, som skulle ha ires at prexorn att lägga sig emellan, äfven om dei gällt en man sådan som Flacidus. Jog stannade endast qvar hos dem, för ait bedja medsn de begrafut gina döda. Men nu är du utan fara, och da skull följa mig tillbaka till din faders bus, voh er person, på hvilken jag kun ite; Do