Aftonbladet – 30 juli 1864, sida 2

behöfver jag inte tala om. trohet och lydnad, ty sjelfva lidandena medföra sin egen styrka, och de äro i sanning välsignade, hvilka anses värdiga martyrskapets ära! — Somliga måste gå ut att predika eva um i vilda och ullägsna länder; och vi jag att hvarken vedermöda eller fara skall komma dem att endast en hårsmån afvika från deras väg, och dock hafva de svårigheter att uthärda och fiender att bekämpa, om hvilka de ännu icke veta något. Må de taga sig tillvara för stolthet och sjelibelåtenhet, på det att de icke, då de uppresa altaret, mera lästa sig vid offret än vid den anda i hvilket det offrades — på det alt de icke då de bygga kyrka. måtte fästa sig vid hvarje sten i byggnaden och förlora blicken för det syfte tör hvilket hon restes. Men I kunnen icke alla blifva martyrer eller predikanter eller profeter eller öfversteprester, och dock är hvar och en af eder, ätven den svagaste och ringaste bland alla, som här äro närvarande — qvinna, barn, sluf eller barbar — icke desto mindre en korsets soldat och tjenare! En hvar har sin pligt att uppfylla, sin vakt att hålla, ein fiende att bekämpa. Det är inte myceket som fordras uf eder, högstringa i jemförelse med allt hvad I hafven mottagit — men det lilla måste gifvas utan inskränkning och af allt hjerta. Har någon af er lemnat en pligt ouppfylld? Må han då när han går härifrån begilva sig hem och upptylla den. Har någon af er en fiende? — man kan då försona sig med honom. Har han förorättat sin broder? må han då göra honom sin ef.ön. Har ben lidit en oforrätt? må hen då förlåla den. — Alideles som I haulven lagt den bortgångnes fr gängliga kropp i grafven — så nedläggen här hvarje jordisk svaghet, hvarje ohe1g önskan. och hvarje låg taoke. Ja, såsom dessa sörjande föräldrar devnpe natt slitit sig ifrån den, som de högst älskade på jorden, så måsten I wiriiva och kasta ifrån er de innergia och dyrbaruste känslor, som otilö vg emellan eder och eder tjonst