Aftonbladet – 29 juli 1864, sida 3

förekommande obegriphgheti den hel. skrut alldeles icke bör befatta sig med att begrunda det, utan lemna det derhän, som hopkrymper kärleken till nästan till de väckta och på nytufödda och hyllar den förfärande satsen utt hela menniskosli med undantag al de individer eom hylsa det schartauanska systemet, blir evinnerligen tappadt, — en sådan lära, sade jag, förtjenade väl, att påaktas, pröfvas och indragas i den allmänna diskussionen på en plats, der den blindt hyllas af mer än hällten af befolkningen. ag tror mig ej misstaga mig, då jag säger, alt det var yterligheter i den ätven bir offentligt predikade schartauanismen, med dess blinda bokstafstro. dess förekande af förnuftet och dermed konseqventer af menniskovärdet, som först dref fram den iiberala sidan och beredde inledningen till den rörelse, hvilken nu ligger som ett foktum för våra ögon. Då andra delen af Ignells genom döden tyvärr afqrutna verk Menskliga Utveckligens Historia afhandlande judarne utkom, innehölHandelstidningen en scrie artiklar öfver detta verk, hvuri början gjordes till en allmännare, och mera populär skärskådning och kritik af det gängse föreställningssättet i hänsyn till bibein. Dessa artiklar voro skrifna af den sednare, bekantvordna signaturen V. R. (Victor Rydberg) och fortsattes sedan i samma anda vid flera olika tillfällen, tills slutligen en dag lektorn vid härvarande högre elementarläroverk. mag. Linugberg framträdde i Boströmianskt tilosofisk vapenskrud och väldeliga utfor mot dogmen om Kristus. Detta framträdande väckte uppseende, dels emedan L. var barnalärare, dels derföre att kan sjelf på grund af denna sin egenskap bade säte och stämma inom konsistorium, eller det forum som skall öfvervaka, eller rättare anser det tillkomma sig att öfvervaka renärigheten inom stiftet. Hr L. blef föremål ör en viss förföljelse, men tiden som läker mänga sår, mildrade. äfven de förargades vrede och hr L. fick stanua qvar. Han bar sedan dess ej låtit offentligen höra af sig. Men en rörelse, com eger nödvändig tens eget kriterium och är betingad af nå got sin tids behof, kan icke hejdas af Uillfälligheter. Vietor Rydberg framträdde med sin Bibelns lära om IKristus, hvilken med begärlighet tillgreps af en massa menniskor, de der förut endast i sina egna sväfvande föreställningar uppgjort för sig ett dimmigt schema, hvilket inom sig ogillut mycket, men ej vågat uttala sin egen bestämda mening. I denna skrift, hvari förf. hopat resultaten af nutideus bibeltorskning i afseende på treenighetsläran, messias-iden före och vid J tid somt Nya Testemeniets iära om Kristus, fingo de en sammanhållningspunkt, och från denna stund kan det liberalt religiösa lägret härstädes anses vara bildadt och konsisteradt. En friskare vind började visa sig inom samhället och indifferentismen, det föraktligaste af allt, vek så småningom undan för detsig alltmera utbredande intresset af att deltaga uti elier åtminstone på så nära håll com möjligt följa den uppståndna rörelsen , hvilken snart, såsom ock helt naturligt var, aniog en allmännare karakter och blef till en yttring härstädes af den kamp emellan religiös frihet och ortodoxi, som är ett utmärkande drag för hela vår samtid. Detta intresse har eedermera underhållits af de båda tidningarne på platsen, tills med detta års ingång den s. k. Svensk Månadsskrift börjat utgifvas, hvilken är i tillfälle ett kunna egna sig i större omfattning åt denna angelägenhet, säkerligen den vigtigaste ef a!ls. Af åtskilliga artiklar i denna tidskrift framgår sjelfva hufvudtendensen i det liberala lägrets sträfvan, hvilken vi skulle vilja sammanfatta i följande korta sentens: Menniskoslägtets historia är historien om dess progressiva utveckling från lägre till högre, detta gäller för såväl menniskans andliga som hennes lekamliga del. ?Högt och herrligt är det, säger månaasskrilftens utgifvare, mag. Warburg, i en upsats Om mennisk slägtets ålder och uppkomst, att tänka sig den menskliga varelsen såsom en lank i hela det oändliga lif, som genomströmmar verldsaliet, och såsom ett väsende, hvilket aldrig saknat lif, men ständigt genom egen verksamhet och kamp utvecklat sg och med sig förenat allt ädlare beståndsdelar, som behöft tusentals eller milliontals sekler för att hinna till den närvaraude ståndpunkten, men som e t ge. nom en så lång tdrymd och användande af så mycket arbete kunnat svinga sig up till det höga trappsteg af upplysning och kärleksfullhet, der bästa representanter nu stå; som eluiligen visserligen är den högsta jordi varelse och förmera är alla de mångfaldiga organismer, hvaraf vär planet är uppfylld, men som förmodligen på andra himlakroppar i sin ordning har öfver sig ett vida större antal väsenden, oändligt mycket rikare begåfvade, in menniskan. Denna tanke — tanken på den omätliga rikedom af lif och intelligens och framför allt af kärlek, som tyller verldsaliet -— synes oss vara den mest religiösa, på ma gång som den är den minst i och deriör bör kunna skapa åt mensklicheiexv högsta välsiguelse.? Detta är, som uni finner, framåtskridandets lösen. Det är den stärkande och vande anda, som denna Livsansbu eger, hvilken håller vid mekt de liberalas förhoppningar om, att för sig vinna allt större antal individer. Det är den märkliga enhet, till hvilken säväl den spekulativa naturforskningen som den religiösa fpekulationen, båda utgående från olika punkter, ha kommit, som gilver den liberula öfvertygelsen om att de äro på rätt spår elter den sanning, som det är vär 1 sion att uppsamla, göra letvande hc tet och lägga som cen ny sparpenning till det menskliga vetandets och känsluus skat ter. Lika litet som de vilja medgiiva det ortodoxa antagandet, alt menniskan lätt sin kropp fri och tärdig i fullkomligbetens tilstånd från tidens begynnelse: lika litet skullo de vilja frångå den satsen, att menniskan är bestämd, att i hård kamp med sig sielf luttras till emottacande at allt höore