Aftonbladet – 29 juli 1864, sida 2

lar höljda gestalter böjde knä omkring en tom plats för att tillbedja en osynlig makt. Å ömse sidor en hemsk vildmark midt i hjertat af en stor stad; der ofvan en midnattshimmel med en bister blick på sitt änne, och de stridandes vilda rop, höjande eller sänkande sig på vindens vingar. Vid hans sida den qvinna han älskade och som han hade trott sig aldrig mera få skåda. Han knäböjde med de andra för att offra ett tacksamt hjertas gåfva. Deras böner voro korta och brinnande, och de begagnade älven den form som deras Mästare hade gitvit dem till deras särskilda begagnande. Då de reste sig upp, trädde en gestalt fram från de öfriga och gjorde med uppiyftad hand tecken till tystnud. Denne man var tydligen en romare till börden, och talade sitt språk med ledighet, men på samma gång med de tonfall och de fraser som tillhör den lägsta klassen af lebejer. Han tycktes till yrket vara en handiverkare, och hans hand, då den lyftes för att påkalla uppmärksamhet, syntes grof och hård af arbete. Liten till växten, med simpla envletsdrag, klädd i grotva kläder, med bart hufvud och bara fötter, var det föga i hans yttre som var egnadt att väcka intresse eller aktning, men hans kropp, som var undersätsig och kraftigt bygd, tycktes i stånd att utbärda en hel hop arbete och ansträngningar, medan hans ansigte i trots af dess simpla drag, antydde dämpad entusiasm, allvarlig nitälskan och ett redligt och enfaldigt hjerta. Han var en af vägrödjerne för en religion, som i framtiden var bestämd att utbreda sig öfver hela jordens yta. Han tillhörde dessa män som gingo ut 1 Mästarens namn, utan packning, utan sandaler, utan något ombyte af kläder, för att öfverflygla och besegra verlden — hvilka icke tänkte på hvad de skulle säga då de blefvo framförda för konungar och höfdingar och jordens store, endast förlitande sig på det heliga i deras beskickning och dem inspiration, under hvilken de talade. Forte.)