Aftonbladet – 28 juli 1864, sida 2

hvilket redan blifvit antändt af de upproriska hoparne; i denna hemska ödemark, med dess förtorkade träd, dess skrikande nattfåglar och dess kringspridda grafstenar, insöp britten kristendomens första läror från den qvinnas läppar, hvilken han älskade; och flickans anlete strålade med en helig, mer än dödlig ömhet, medan hon åt honom, hvars själ var henne dyrbarare än hennes egen, visade vägen till ljus och lif och evig sällhet. Och under tiden härjade mord, rof och våld ohejdadt åt alla sidor. Vilda ströfkårer af Vespasinani anhängare mötte här och der detacherade kompanier af Ceesars krossade legioner; och då sådana sammandrabbningar egde rum, kämpade de stridande med ursinnig häftighet ända till döden, såsom det tycktes, endast af en onyttig kärlek till blodsutgjutelse; hvilkendera som segrade, så sparade hin icke de tygellösa medborgarne, hvilka också, då de vore i trygghet, från taken eller fönstren ar hjertans lust uppmuntrade de stridande med ord och gester. Gnistor föllo i skurar öfver Roms gator, och blod och vin runno i strömmar öfver stenläggningen, och icke ens den öfvergifna Esqvilinska trädgården förblef fri från det vilda tummel och den förstörelse, som. hemsökte det öfriga af den lyckliga staden. olyckhga staden (Forts. följer.)