Aftonbladet – 28 juli 1864, sida 2

värlvade de sig ett visst fridfullt lugn och en sinnets belåtenhet, som ingen af annan moralisk codex, intet annat filosofiskt system någonsin hade framkallat. Måhända var detta den egenskap, som den romerska bödeln, vid de tillfällen då han kom i beröring med sitt ofler, fann mest hemlighetsfull och svår att förklara. Mod, beslutsamhet, trots, allt detta kunde han ganska väl fatta; men den barnsliga enfald, som med samma förtröstan mottog godt och ondt, som var tacksam och glad under båda och som hvarken hyste bekymmer för den dag som var eller oro för morgondagen, detta var en moralisk höjd, till hvilken hans egna landsmän, i trots af alla deras stora anspråk, ännu aldrig hade lyckats uppnå. varken stoiker, epikur eller sofist kunde betrakta både lif och död med den lugna tryggheten hos dessa olärda män, hvilka stödde sig vid en hand, den der romaren ej kunde se, och som voro förvissade om en odödlighet, hvilken romaren omöjligen förmådde fatta. Med den 8 la öfvertygelse strålande i sitt an!ete meddelade Mariamne Esca sin tros höga lära, utvecklande, visserligen icke med logisk skärpa, men med qvinaans från hjertat hemtade öfvertalnivgskraft, huru herrlig den utsigt var-som öppnade sig för honom, huru lysande belöningen, hvilken, ehuru intet dödligt öga kunde skåda den, likväl ingen dödhe hand kunde borttaga. . Löfen om en tillkommande såilhet äro icke mindre fängslande derför, att de nå en mans öra från de läppar han älskar. Öfvertygelsen går mera rakt till hjertat då den genomtränger en annans, som klappar i samklang med ens eget. Under denna månbelyste, himmel, som vid horisonten rödfär. gwdes af lågorna från ett aflägset qvarter,: