STOCEHOLIM don 28 Jah, För den som med uppmärksam och fördoms:ri blick vill se tillbaka på den utveckling, som egt rum inom vårt fäderneslands politiska, sociala och industriella lif under ett tiotal af år, visar sig häruti en ganska märkbar förändring, hvilken åt detta tidskifte gilver en i flera afseen en helt olika karakter med den, som utmärkte de föregående. Under de första perioderna af vårt nya statsskick såg man nemligen det politiska lifvet hos oss nästan uteslutande gestalta sig under den enkla formen af tvenne hvarannan motsatta partier. Å ena sidan vännerna af en koncentrerad och strängt centraliserad makt, hvilka, ofta nog förgätande 1809 års grundsatser, syntes allt mer och mer benägna att hylla det system, som från och med 1815 inom Europas kabinetter gjort sig gällande. Å den andra ett fåtal af män, hvilka, utan att just bestämdt kunna göra sig reda för hvad de ville eller ens sinsemellan öfverenskomma om ett fullständigt program, likväl slöto sig tillsammans i en allt kraftigare uttalad protest emot den reaktion, som från samhällets höjder predikades och praktiskt utfördes. Inom det sociala lifvet åter hade de i vårt land sedan urminnes tider med tänkesättet inväxta ståndsskilnaderna ännu icke hunnit sprängas af en högre civilisations påträngande inflytande. De fyra stånden befunno sig äfven utom riksförsamlingen uti en temligen väl förskansad position gentemot hvar-! andra; och midtemellan dem alla slingrade 8 bindande och herrskande, det femte och mäktigaste ståndet — byråkratien. Hvad industrien och dess lif angår, så förmärktes deraf ganska ringa spår. Man fortskred helt lugnt i de gamla hjulspåren, och ej sällan var denna rörelse föga annat än ett slags ?på stället marsch?. Man behöfde flera år, ofta decennier, för att kunna åstadkomma hvad som i våra dagar lätt och ledigt kan uträttas på några månader. tvifvelaktigt har i alla dessa förhållandon en stor förändring inträdt. De politiska partierna finnas knappt mera till i sin gamla form. Regeringen har sjelf i de flesta punkter gått öfver i det liberala lägret; om våra konservativa måste man, för att vara fullt rättvis, erkänna, att de både lärt och glömt något litet, och våra gammalliberala tillkommer onekligen den förtjensten, att de numera ha reorganiserat sig till en slags ministeriel lifvakt, från hvars leder inga protester, endast hyllningsrop, förnimmas. Och hvad som är af vida större betydelse, politisk bildning och sinne för det allmännas angelägenheter ha spridt sig öfver hela landet, och sålunda har uppstått ett nytt liberalt parti af en mera bestämd progressiv karakter och som, utan afseende på personer och konsiderationer, ej har till mål något annat än framåtskridandet i alla riktningar. Ståndsskilnadernas mäikbara försvinnande har öppnat förhoppningsfulla utsigter till en genomgripande reform af vårt föråldrade representationssätt, och det industriella lifvet har utvecklat sig med ett lif och en styrka, som man för tio eiler tjugo år sedan icke hade ansett möjliga. Men om sålunda omisskänneliga framsteg kunna skönjas i vårt lands utveckling under de sednare åren — framsteg, tör hvilka bevisen kunna framläggas icke blott i siffror, utan ock genom en blick på en i myceket till det bättre förändrad sinnesriktning, hvaraf kommer då, att, midtunder så många anledningar till belåtenhet med. det närvarande och förtröstan till framtiden, röster höras, hvilka låta förstå, att en stor del af denna rikedom i sjelfva verket ej är annat än en förklädd bankrutt, att hela detta framåtskridande ej haft till följd annat än en finansiel, militärisk och poiitisk hjelplöshet? Vi vilja här i möjligaste korthet skärskåda halten af dessa påståenden, dessa farhågor. Hvad nu först och främst landets finansiella ställning angår, så kan visserlifen ej förnekas, att den större företagsametsanda, som på sednare tider gjort sig gällande, har och der visat en benägenhet att utarta till ett slags svindel, ettspekulationsraseri, som bringat mången enskild på fall, och ofta, som vanligen är händelsen, haft till följd en reaktion, yttrande sig i kriser och en viss allmän nedstämdhet. Men dessa enstaka och i alla till en viss grad af civilisation hunna länder förekommande fall utgöra icke något bevis emot den verkliga och numera fullt bestyrkta företeelsen af en stor och mångsidig utveckling af landets industri i alla riktningar. Allraminst får man lyssna till de röster, hvilka, med förgätande af huru nämnde utveckling måste till en stor del tillskrifvas de af regering och ständer vidtagna åtgärder till lossande på de band, som länge tryckt och ännu trycka näringarnes och handelns frihet, påyrka en återgång eller åtminstone ett närmande till det fordna systemet, på grund eller under förevändning af att sålunda vilja skydda ett eller annat intresse, hvars tillfälliga förlägenheter haft och ha helt andra orsaker. Vi ha redan vid mer än ett tillfälle sökt belysa rätta arten af dessa förhållanden, och vilja dertöre nu endast anmärka, att om ock friheten, i handel likasom i allt annat, någon gång här och der kan utarta till vissa öfverdrifter, så är och blir tvånget till sjelfva sin natur en vanart, som, ehuru möjligen beredande fördelar åt en eller annan samhällsklass, alltid verkar förlamande på hela samhällets utveckling