På så goda motiver, hvilka utan tvilvel gjorde sig gällande, då det välbetänkta beslutet fattades, kan man tryggt stödja s och vidblifva hvad som redan beslutats, särdeles då ingenting annat blilvit deremot anfördt, än den barnsliga förslaring, som styrelsen afgilvit, att det är mycket lätt, utan allt uppehåll i någon trafik, ombygga bron till större dimensioner. Denna förklaring innefattar dock från styrelsens sida ett erkännande at värde, och det är, att bron kan ombyggas till sådana dimensioner, som stadsfullmäktige hafva äskat. Men kan den genom ombyg ggnad erhålla tillräckliga dimensioner, så bör den väl ock kuona det vid sjelfva nybyggnaden? Såsom ett bevis på, huru föga belåtenhet styrelsens förslag rönte vid stadfullmäktiges förra sammanträde, må anföras, att nästan ingen yttrade sig för detsomma, utan voteringen anställdes emellan 60 fots och 55 fots bredd, hvarvid med 39 ja mot 23 nej beslöts, att bredden borde blifva 60 fot. PFäster mon så ringa afseende på hvad stadsfullmäktig utöfver underdåNga önskningar i ämnet yttra, så hade det varit vida bättre att aldrig draga denna fråga under sta dsfullmäktige, utan att helt enkelt expropriera terrängen. Hade da sjötrafiken blifvit hämmad, så drabbade ansvaret ensamt regeringen, hvaremol man, genom alt förskaffa sig stadsfullmäktiges medgifvande, vältrar skulden på kommunens representation. Beträffande frågan om afgifterna, så ha stadsfullmäktige ingenting annat begärt än att Stockholm måtte åtnjuta lilkställighet med det öfriga riket och de städer, som beröras al jernvägen, Afven uti de ona fråga ådagalägger jernvägsstyrelsen en oförsynthet mot sanningen, som öfverträftar ull hvad vi hört omtalas. Styrelsen vill göra troligt att Stockholm ingenting uppoftrar, och för att visa detta, summanräknas ytorna af de upplätna platserna och jemföras med de projekterade utfyllningarne. Styrelsens förmenande, att en utfylld strandgata vid Klara sjö är lika mycket värd, qvadrattot mot qvadratfot, som t. ex. kajen vid Flugmötet eller platsen inom jernvågen, anse vi lika förnultigt, som om man begärde få utbyta by genadstomt vid Stora Nyg gatan eller Fredsgatan mot byggnadstomt vid Nya Vägen, långt bort på Söder, qvadratfot mot qvadratfot. Hvad Stockholm uppoffrar, stannar icke vid den nu ifrågasatta upplåtelsen af tomter och hamnar, utan dervid måste äfven tagas i betraktande den oundvikliga nödvändigheten, som blir en följd af nuvarande platsers och hamnars upplåtelse, nemligen nya ingar, för utt åtminstone hjelpligt stadens behof ul sjötralik. Vi känna ju alla huru redan blifvit iuköpt en dyrbar tomt till jernvåg, och lika visst kan man antaga, att utfyllmader vid Riddarholmen och byggandet af pirer m. m. mäste verkställas. Det är således alldeles för tidigt förklara, att Stockholm ingenting uppoffrar: men hvilka uppoffringar, som ifråga tas, ingalunda böra de ökas med extra tillägg i jernvägstaxan för Stockhoelmstrafiken lör all framtid. Meds gifva stadsfullmäktige befogenheten af ett dylikt tillägg, så är det ganska naturligt att kommande ständer hänvisa på denna utväg att fylla den brist, som ofelbart uppkommer i Kostnadsförslaget för sammanbindningsbanan, sävida mun ej kan påföra åtskilliga utgilter för densamma på undra med mindre kostnad utförbara bandelar. Det finnes sålunda intet rimligt att frångå båda dessa rimliga vilkor, och vi hoppas och förmoda, att stadsfullmäktige hellre rådfråga sitt eget omdöme, än förfäras af det tomma hotet, att nm ingen sammanbindningsbana blir utaf, ifall. man ej i hvarje småsak fogar sig efter jernvägsbyggnadsstyrelsens sic volo, sic jubeo.