MMMM nen ögonblick af vär sällhet kännas ett stygn i bjertat vid tanken på att den så snart måste taga ett slut. ugällhet upprepade Esca. Hvar finnes väl den? Hvarför tinnes det så litet af denna påsjorden? Min sällhet är att vora hos dig, och st; jag kan icke få njuta deraf mer, än några. få korta stunder, hvilka alltid stå dig så dyrt, att det smärtar mig att tänka derpå. Ilon såg kärleksfullt upp i hans ansigte. Tror du väl att ig räknar efter hvad de kosta mig?s sade hon. 7Allisedan den qvällen, då Gwitddade mig från de ohyggliga nattsvärmarne, och så ömt och artigt förde mig hem till min fars hue, har jag aldrig glömt hvad jeg är dig skyldig.s Han lyfte hennes hand till sina läppar, med en gest som då cn lägre visaren högre sin hyllning. Ensam med den qvinna han älskade, kom honom sjelfva djupet och höjden af hans unga kärlek att beirakta henne såsom en helig varelse, olik alla andra. Hon tvekade, ty hon hade ännu mer att säga, hvilket qvinlig blygsomhet höll tillbaka, på det att hon icke allt för mycket skulle yppa sina känslor: men som hon älskade honom högt, kunde hon icke iakttaga tystnad i ett så vigtigt ämne och efter ett ögonblick tog hon mod till sig och frågade: 4Esca, skulle du kunna uthärda den tanken alt vi aldrig mera skulle få återse hvarandra? i sJag ville hellre dö i detta ögonblick ! utbrast han lidelsefullt. Hon skakade på hufvudet och log ett sorgset löje. Men efter döden, fortfor hon. Tror du att vi äfven då skola få återse hvurandra? Forts. följer )