UTRIKES, ENGLAND. I öfverhuset anmärkte lord Stratford d Redeliffe den 22 dennes, att ryktena on en ny helig allians icke voro endast tidnings rykten, utan att de i Morning Post införde depescherna innehålla mycketsanuolika med. delanden. — England borde derföre möt: denna farliga allians genom att samla sing krafter och genom godt förstånd med Frank. rike. Lord Russell betviflade de ifrågava. rande depeschernas äkthet och trodde icke. alt de tre stormakterna kunna ha för afsigi att föruya en allians, som skulle stå i så afgjord strid mot tidsandan. För öfrig fruktar England icke en sådan allians; ge. nom den skulle det goda förståndet med Frankrike ovilkorligen befästas. I underhuset meddelade understatssekre teraren för utrikes ärenden Layard, på fråga af Griföth, ott samtliga undertecknarne uj fördraget i Paris är 1856 sanktionerat dei arrangement, som vidtagits mellan furs Couza och Turkiet. I ett föregående underhusplenum svarade lord C. Paget på en fråga af lord Naas, al! 500 marinsoldater den 21 sistl. December afsändes till Japan. På fråga af lord R. Montagu förklarade lord Valmerston, at detia skett på regeringens befallning, eme dan hon ansett nödvändigt att förstärka för. arsstyrkan på dessa farvatten. TYSKLAND. Det synes icke osannolikt, att händelserne i Rendsborg kunna komma att kraftigt bi. draga till ett utbrott ef den länge gäsande striden mellan stormakterna och förbundsdagen. Berlinerbluden lägga stor vigt på, att sammanstötningen icke varit tilliällig, utan utgjort resultatet al en moget ölverlugd plan; och Nordd. Allg. Zeit. ger sin förbittring öfver de ?oerbörda? tilldragelserna luft på följande synnerligen karakteristiska sätt: Huru?! Medan preussiska bataljoner till Tysklands ära plantera sina frenor under danska kulor på Jutlands nordligaste spets, medan storm-marschen oupphörligt fortgår, antingen Dyppelskansarne eller Bältets vatten ligger framför dem, — på en tid, då den preussiska vapenäran tillkämpar sig hela Europas beundran och aktning — just då är det tyska förbundstrupper, som icke respektera den: våra fanor förnärmas, vära skyltvakter törolämpas, och den af danska kulor sårade, som bland sina tyska kamrater hoppas på omsorgsfull vård och hjeriligt deltagande, uppskrämmes ur sin feberaktiga sömn genom en odisciplinerad soldatesks tumultuariska skrik, som hotar lasarettet, hvilket dock af alla krigförande nationer aktas som den sårade krigarens heliga asvi!? Och till slutet heter det: ?Under alla omständigheter kunde händelserna i Rendsborg blifea den droppa, som bragte vårt tålamods bägare att rinna öfver. Emot förbundsdagens åtgöranden tförnimmas redan de kraftigaste protester från Preussens sida. Förbundsdagen skulle nemligen varit alldeles inkompetent att blanda sig uti ordnandet af de Rendsborgska upptågen. General Hake skulle hafva inberättat saken till sin regering, som derefter haft att vända sig till Frankfurt. Lika litet eger förbundsdagen rättighet att protestera utan att ha hört preussiska regeringens förklaring och utan att ha undersökt saken; den har häricenom ställt sig i ett fiendtligt förhållande till Preussen.