Aftonbladet – 27 juli 1864, sida 2

De visade sitt bifall medelst höga och upp: repade rop. De upphörde från detta ögonblick att tänka på fsca och Mariamne och tycktes nu endast giriga efter att få höra något mer om deras tillämnade företag samt ovilliga att förspilla hvarje ögonblick som kunde skilja dem från deras utlofvade byte. Vid ett tecken från Hippias att supån var färdig och deras värd väntade dem, rusade de om hvarandra mot portiken, lemnande efter sig Esca och Mariamne, hvilka endast bevakades at Hirpinus och Euchenor, hvilken sednare ensam tycktes oberörd af de gyllene löften om plundring som de nyligen erhållit, och som envist höll på sin rätlighet, fast besluten att icke förlora den fångna flickan ur sigte, så mycket hellre som de öfriga kamraterna nu icke vidare tycktes bry sig om henne. Ehurna i saknad of det djerfva, fysiska mod, som var en så vanlig egenskap bland de män, hvilka omfattade hans yrke, egde denne man Nkväl en envishet i föresatser, som icke mildrades af några slags samvetsbetänkligheter eller något slags anslrykning af blygsel, den der gjorde honom till en fruktansvärd motståndare och till segrare i nästan hvarje skurkstreck, som han företog sig. Likasom det i de strider han utkämpade, med eller utan den tunga cestus, var hans förnämsta syfte att uttrötta sin motståndare genom ett längvarigt och skickligt försvar, hvarvid han så mycket som möjligt sökte undvika all skada, och aldrig vågade ett slag förr än det icke kunde besvaras, så var det i hvarje sak han företog sig hans hulfvudsyfte att uppnå målet medelst oaflåtlig vaksamhet och en ständig tillflykt till de medel, hvilka erfarenheten och ett godt förstånd hade lärt honom.