Aftonbladet – 26 juli 1864, sida 2

arens natur att hysa svartsjuka på grund a anledningar, och han var tillräckigt kär i Valeria, for att för hennes skull värdera hvar och en för hvilken hon hyste deltagande. För öfrigt kände Esca deras planer. Han skulle göra alurm i palatset, och en strid skulle uppstå. Han önskade ingenting hellre. Esca stod just på väg att svara, då Mariamne föll honom ji talet. Dit han går, dit vill jag ock gå, sade hon, nästan i hennes egna heliga skrifters ordalag. Jug har i natt förlorat far och hem och folk. Detta är andra gången som han räddat mig från en fångenskap värre än döden. Skilj oss inte åt nu. Jag besvär er, skilj oss inte åt! Hippias betruktude vänligt det ijufva anletet med dess stora bedjande ögon. 4Du älskar honom, däraktiga flicka?, sade han. Gå då dina färde och tag honom med dig.4 Men ett högljudt knotuppstod härvid åter bland gladiatorerna, Icke ens deras anförures myndighet var tillräcklig att genomföra ett sådant brott mot alla lagar och seder. Euchenor, som alltid var benägen att disputera, steg nu fram från den bortekymda plats ban förut innehaft. Kom ihåg eden !4 ropade greken. Eden, som vi sevuro medan solen var uppe; skola vi bryta den innan månen ännu gått ned? Hon är vår, Bippios, enligt alla Ptumiljens? och vi ämna inte afstå från henne. yst!4 dundrade fäktmästaren med en blick som kom Euchenor att ännu en gång sticka sig undan. Hvem frågade väl efter ditt votum? Hirpinus, Rufus, ännu en gäng, buru kom denna qvinna hit? Hon låg bunden till händer och fötter i en vagn, svarade den förre, utan att dock nämna hvilken vagnen tillhörde. Hon fördes bort med våld. Jag beskyddade henne mot misshundling, tillade han stolt, så. som jug ännu en gång ekulle vilja beskydda hesne.? Fort ARer)