Aftonbladet – 26 juli 1864, sida 2

hjerna, eller att en sälls hade gripit hans hjerta. Han etod i m enet bland sina följeslagare, lugn, tvär och sträng som vanligt; och då Hirpinus såg in i hans stränga, bestämda ansigte, bleknade genast alla hans förhoppningar, medan deremot Mariamue med en qvinnas blick genast märkte att det låg något deruti, som vittnade om att ett vädjande till hans medlidande i detta ögonblick ej skulle vara förgälves. Med den försigtighet, som var honom egen, var hans första handling att räkna truppen, innan han fäste nägon uppmärksamhet vid de båda gestalterna i dess midt. Han kastade sedan en forskande blick på deras vapen, för att öfvertyga att allt var i ordning för den förestående striden. Derpå vände han sig med en misslynt min till Hirpinus och frågade: tHvad gör den dr qvinnan här ibland er? Du hörde ju mina befallningar i dag på morgonen. Fvem har fört henne hit? Ett hbalit dussin röster höjdes genast för att besvara anförarens fråga; endust den, till hvilken han särskildt hade vändt sig, iakttog tystnad, i kännedom om den person, med hvilken han hade att göra. Hippias endust upplyfte sitt i skidan instuckna svärd, och genast uppstod en allmän tystnad. Icke ep enda manipel blund Roms väldisciplinerade legioner tycktes hatva en bättre manstukt än dessa få förtvitiade män. Derpå vände han sig till Esea, ännu alltjemut talande i korta och beiallande ordalag. eBrilts, sade han, du är inte en af oss för i natt. Gå din väg i frid! Väl sagdt!4 ropade gladiatorerna. Han är inte någon af våra kamrater. Han har ingen andel i vårt byte.? Men Hippias önskade endast att rädda britten undan den stundande nattens faror, och detta af någon dunkel känsla, som han knappast kunde reda för sig sjelt, att Valeria på något sätt intresserade sig för den; hendfarte Barbaren: Det Kg fdr i föld am, mild, öm känsla