Aftonbladet – 25 juli 1864, sida 3

Article Image
OP RR I under affä Om de 4 förstnämnda känna vi förut a de alla äro, dels sårade och fångna och del endast fångna; men om Lindblad har jag tills detta bref anlände, saknat alla under rättelser. Et från hans norska sidokamra under denna strid sednare anländt bref ti) mig lemnar ökad anledning att antaga, de äfven han funnit en ärofull död på samm I slagfält. Detta bref lyder i öfversättnin sålunda: I 4Då jag är anställd vid 5:e regementets 3:e kom pani, så vill jag underrätta er om Lindblad öde. Jag stod blott 10 å 12 alnar från honon fären på Als; men så blef han borta jag icke sett ho kunnat få någo! Andreas Nielsen, underkorporal.4 i en stor rågåker. och sedan har j nom, lika så litet som jag har upplysning om honom. I Göteborgs Handelstidning läses följan 1 utdrag af ett enskilt bref från den svenske frivillige i danska kriget hr J. Carlsson frår Göteborg: Jag blef antagen som artillerist den 28 Ma 1864 vid andra fästningskompamiet och kommen derades genast till Fredericia; afreste samma dag med bantåget, men mötte på vägen den retire. rande dansda armen. Då jag anmälte mig hos ötfverkommendanten, förevisande mina betyg fr r Sverge och från krigsministeriet i Köpenhamn. tog han mig i hand och bjöd mig välkommen. antagande att jag skulle rå med 20-tyskar på egen hand. Sedermera blef hela fästningskompaniet, som är 400 man, inqvarteradt en kort tid på landet, der vi dagligen öfvat exercis. Vårt befäl har varit kapten Smitt, löjtnanterna Larsen och Snack, alla skickliga officerare och my ket beskedliga särdeles mot oss svenska frivillige. Näst efter officerarne hade vi en svensk frivillig sergeant f:ån Svea artilleri, Hammarström, son till handskmakaremästaren i Göteborg, och till honom står jag likasom alla svenskar på kompaniet i största förbindelse. Han exercerar oss och kommenderar oss på vakter och skansarbete, men alltid rättvist och i tur med de danske, och alla lyda honom såsom vore han general. Sednare marscherade vi till Midde!fart på Fyen, men efter en kort tids vistelse der kommenderades jag till Als. Här arbetade vi på skansarne både natt och dag intill den 27 Juni, då det blef annat att göra. Tyskarne aköto hela dygnet om, underhållande en beständig musik af granater, som sjunga i luften. så att man skulle tro att det vore fåglar. men de fåglarne flyga på några sekunder sex till åtta tusen alnar i luften, och då de slå ned, för att hvila sig efter fä den och stöta näbben mot något hårdt, så blifva de vreda; den som då står i deras väg behöfver ej vidare önska sig vapenhvila eller fred. Den 29 Juni fingo vi retirera och löpa såsom stora starka jagthundar löpa undan för en skara hungriga vargar. Vi gjorde vid hvarje lägligt tillfälle det starkaste motstånd. som var möjligt, men måste vika för öfvermakten. Nu äro vi alla efter stort besvär komna till I Fyen. Jag är d mte fem frivilliga svenskar kommenderad på skansen n:o 8 i Skerbeck, en half mil från Middelfart. Mitt befäl på skansen är en svensk löjtnant Hjertman och sergeant Ham marström, kommenderande 4 korporaler och 50 man. Löjtnant Hjertman är en utmärkt god officer, som har befälet äfven öfver skanskarne n:r 7 och 9. Vi vaka hvarje natt i larmställning från kl. 10 till 4, hvarunder ingen må lägga eller sätta sig. och önska att fienden måtte komma, då vi ämna servera honom päron från våra refflade kanoner; vi rå ej för att de äro något hårda; de väga sjuttio (säger 70) skålpund och gå omkring 6 å 800 alnar. Lilla Belt, som skiljer oss från fienden, håller här 1600 å 2000 alnar i bredd. Vi se der på andra sidan hvar dag österrikarne hvita som får och preussarne blå, nästan som våra. Jag bor nu på en höjd, der jag sjelf byggt min hydda, så att jag alltså nu är husegare i Danmark. Men då tysken, som alla veta, är herrsklysten och afundsam, så har jag måst gräfva mig ner tre alnar under jorden, och i stället för att täcka med tegeltak har jag lagt 2 alnar tjock jord ötver hufvudet, på det att ej preussarne skola skicka mig en granat till sotkamrat. I detta mitt hus hafva flera svenska frivilliga gjort mig den äran att bo hyresfritt.

25 juli 1864, sida 3

Thumbnail