Aftonbladet – 25 juli 1864, sida 3

Johan Theodor Bergeiln, Inom loppet af några år har döden bortryckt tre för Sverges rationella landtbruk varmt och uppriktigt nitälskande män: Edvard Nonnen, Johan Theophil Nathhorst och Johan Theodor Berge in. Till skaplynnet hade de mycket gemensamt, äfven deri att de åsidosatte egna fördelar för det allmänna bästa. De skördade välförtjent loford för hvad de verkade, men enskildt kämpade de nästan ständigt med bekymmer. Bergelin var en af Nonnens utmärktaste elever. Han varen särdeles intelligent, men icke en praktisk landiman i vanlig bemärkelse. Såsom landtbruksförfattare har han gjort sig förtjent af forterlandets tacksamhet. Hans arbeten — såväl de, hvilka af honom sjelf författats, som ock de af honom öfversatta, vittna om grundliga studier, takt och urskilning. Den Tidskrift för landtbruket?, som han alltsedan 1850 utg-f, och hvilken städse redigerats med stor omsorg, innehåller en mängd värderika artiklar, flutna ur hans penna. Hans stil var enkel, klar och benaglig. Tidskriften förskaffade honom icke egentligen någon ekonomisk fördel, åtwinstone icke uppvägande dt arbete och de kostnader som han på densamma nedlade. Men han tröttnade dock icke och han lät ieke modet falla, fastän han långt ifrån åtnjöt den uppmuntran, som han obestridligen förtjen:e. Hans ötversättningar at Thaör, Liebig och flera andra förfatiare i landtbruk och agrikulturkemi verkställdes alltid både med skicklighet och urval. Hvarje uppdrag, som anförtroddes honom, utförde han med varmt intresse, oftrst utan ersättning. Förlidet år vid denna tid besökte han landtbruksexpositionen i Hamburg. Derunder ådrog han sig en svår förkylning, som lade honom på sjuksängen. Hans helsa ble! under tiden brutei; men han fortfor dock att arbeta under det att kroppskrafterna alltmera aftogo. — Han afled iör några dagar sedan, cnligt hvad redan blitvit meddeladt, endast 42 år gammal, på Nyqvarns pappersbruk, till hvars första anläggning han verksamt :idragit. Der, hos en honom varmt tillgifven vän, hoppades han — eller kanske rättare sagdt hoppades hans omgifning — att de sjunkande krafterna skulle återkomma. I sitt enskildta lif, likasom i det allmänna, var Bergelin i hög grad älskvärd, anspråkslös, vänfast och frisinnad. Han tillhörde det fåtal af dödliga, som egde många tillgifna vänner, men ingen ovän. Ettsträngt omdöme rörande någon person undföll honom sällan, ett bittert aldrig.