Aftonbladet – 22 juli 1864, sida 3

Om Österrikarnes öfvergång till Sild bettas från Tönder under den 14 dennes ljande: Sedan 4 österrikiska ångare af Nordsjö lern den 11 Juli lagt sig i Lister Dyb. reqvi rerades af de öste rrikiska om lä i en mi till Sydvestitt namn deraf, ro temligen törd. horn, Dessa båtaj att de begagnas innanför dikena, iga i begge ändar och försedda med liten mast, som efter behag kan sättas upp och tagas ned: i hvarje båt rymmas beqvämt 12 man. I måndags e. m. kunde man från diket vid Höijer se 2 danska kanonbåtar framför kanalen, kort derefter tillkommo 4 andra. Samtidigt dermed syntes långt ute 4 större fartyg under List, men till följd af dimman kunde man ej urskilja om det var dar eller österrikiska. dan hade tillämnet en öfvy äng den 11, men då en stark motvind uppstod, blef cxpeditionen oppskjuten. På tisdags morgonen gjordes det första försöket att gå från land i de små båtarne, men sedan österrikarne rott ett godt styck ommo de da; ade skjuta eiter båtarne. kulom enär afståndet var alltlör stort, men båtarne måste vända om och lägga inne i kanalen, då de ej utan största fara k idare. Landsängstrupperna qvarblefvo i båtarne. De danka fartygen gingo nu tillbaka !ill östra redden af Sild, der de hela tiden legat och ännu ligga (?) Då man fortfarande var i ovisshet om huruvida de fartyg, som lågo under List, voro vsterrikiska eller ej, gingo 2 officerare och 2 civila personer från Höier till Emmerlev, för att härifrån åta sätta sig öfver till den lilla ön Jordsand och närmare Observera skeppen. Redan kl. 7 samma afton återkom en af de nyssnämnda personerna med underittelse om, att det verkligen var Österrikare, som lagt sig under List, för att betäcka öfvergången till Sill. Nu utfärdades genast order, att alla båtar skulle samlas vid Hö r sluss, för att verkställa öfvergången den 13 på morgonen. Kl. 5 seglade omkring 20 små båtar och I större fartyg med e:a 200 errikiska j are och flera civila personer (dels Sildbor, dels ster och andra) bort n Höijer, Ste kompaniet af 9:de fältjägarebataljonen befann sig i båtarne. Då de kommit ha ulfvägs visade sig äter Å dansk: ka kanonbåtar, men nu satte en österrikisk irigsångare sig i rörelse och jagade dem aka. Kl 10 på f. m. skedde landstigningen vid Munkmarsch på Sild, utan någon fiendtlig rensontre. Det erittas, att det endast var få af le tillstädesvarande inv ne, som ropade hurra, nen orsaken härtill var, att deras glädje och örelse var alltför stor, så att rösten qväfdes af årar (!). Då alla trupperna voro lamisatte, marcherade man till Keitum, beläget på !2 mils afand från Munkmarsch. Här var en ipprest, och Österrikarne emottogos af hvitk lickor i de slesvigholsteinska färgerna. Kort efer middagen bletvo landtfogden, postmästaren ch tullkontrollören samt en prestman från Keium hemtade ut ur sina hus, den förstnämnde f österrikiska soldater, de öfriga af Sildbor, och ransporterade -neå till bron samt öfverförda till Iöier. För ögonblicket befinna sig de ifrågaarande tjenstemännen i arrest i Tönder. Tull ammaren i Keitum färvandlades genast till vaktokal. På aftonen var bal, hvarvid bondflickorna ansade med Österrikarne tills långt inpå naten. Den 14 skulle en officer sändas ut till de anska kanonbatarne och uppmana dem att kapiulera, då de voro inneslutna och afskurna från in stora flottafdelning. På Sild gick det ryktet, att den österrikiska eskadern den 14 angriit Föhr från sydsidan.?