Aftonbladet – 22 juli 1864, sida 2

Men hvilken hennes enskilda tanke än var, kunde ett sådant vädjande som Oarses icke bafva mer än ett resultat hos en prestinna af hennes orden. Den bleka, fina handen fjorde en rörelse af otålighet och förakt. en höga, vålnadslika gestalten rörde sig framåt med ett ännu stoltare och strängare steg och processionen vandrade förbi, medrörande det sista svaga hopp om hjelp som hade genomilat Mariamnes hjerta. Likt en stackars jagad hind, fångad i ett nät, då hundarnes skarpa tänder borra sig in 1 hennes sidor, gjorde judinnan en konvulsivisk rörelse, som lossade den öfver munnen tillknuta schalen. I hennes dödsångest flög det älskade namnet instinktlikt öfver hennes läppar, och hopplöst och omedvetet ropade hon: Esca! ksca! i en gäll, genomträngande ton af fasa och förtviflan. Vestalerna hade nu passerat förbi, och vagnen åter satt sig i rörelse, men brittens namn tycktes verka såsom en talisman på folkhopen, ty knappast hade hon uttalat det, innan de kringståeude syntes gifva vika åt ömse sidor för påtryckningen af ett par väldiga axlar, på hvilka satt gladiatorn Hirpinus oförskräckta hederliga ansigte. Gemensamt med några tå utvalda kamraler hade gladiatorn funnit de sista få timmarne ovanligt långa och tråkiga. Genom ed förbundet att hålla sig nyktert och hvad som måhända var ännu mera retsamt, att afhålla sig från all strid, hade det lilla sällskapet sett sig beröfvadt sina tvenne förnämsta resurser, de tvenne älsklingssysselsättningar som gåfvo en krydda åt deras tillvaro. Men ordspråket att det finnes heder bland tjufvar? dateras längre tillbaka än amfiteaterns inrättande; och så snart gladiatorn hade uppgjort sin handel, ansåg han sig med kropp och själ vara köparens egendom. Då derföre Hippias gaf sina slutliga order, med uppmaning till sitt folk att på bestämd timme infinna sig på bestämd plats, krya och nyktra och utan en skråma, hyste han icke den ringaste tvekan om att han skulle blifva punktligt åtlydd.