Aftonbladet – 21 juli 1864, sida 4

hittills förhållit sig stilla, fattar fru E. i armen, allt i ändamål att föra begge till vaktkontoret. Efter en förnyad protest från hr E:s sida att följa, rycker konstapeln hr E. hårdt i armen för att föra honom framåt, då hr E. slutligen förklarar sig vika för våld och uppmanar sin hustru att följa. På tillsägelse släppa omsider konstaplarne det tag de fattat i sina fångar. Under vägen igenkände den ena af konstaplarne hr E. och fråade då ödmjukt: Är det ej källarmästar E., varvid begge tycktes sinnade att ej fortsätta vägen till polisvaktkontoret, hvilket dock skedde på hr E:s bestämda yrkande. Vid framkomsten dit befanns den poliskonstapel, som först antar stade de promenerande, ha n:r 88 på kragen. Hr E. tillkännagaf sin förmodan att han följande dag skulle blifva kallad till poliskammaren, då han blifvit med våld förd till vaktkontoret. Någon sådan kallelse hördes dock icke i för af, men deremot har hr Enbom i går anmält händelsen i poliskammaren, dervid polismästaren förklarat att ransakning och beifran kommer att ega rum. En annan tidning har redan gjort den riktiga anmärkningen, att vid den naturliga känslan, som finnes hos en och hvar, att, på hvdd sätt det än må ske, tillbakavisa hvarje skymf mot en qvinna, som han beledsagar, kunde det mycket lätt hända, att en dylik angripare, som nämnde poliskonstapel, kunde erhålla en handgriplig tillrättavisning, genom det att en dylik känsla för ett ögonblic upphäfde den lugna besinningen. Följderna för den, som på sådant sätt gåfve luft åt sin rättmätiga harm, äro som man vet ganska stränga. Lyckligtvis förhöll sig hr E. under denna retsamma scen fullkomligen lagenligt; men det är d sagdt att detta alltid under dylika förhållanen kan bli fallet. — Uti poliskammaren inställdes i dag för groft bedrägeri härstädes dömda och straffade förre fleuristen och kyparen Pehr Waldemar Lundgren, hvilken blifvit hitförpassad ifrån Wenersborg, der han varit misstänkt för stöld, men icke kunnat dertill fällas. Som emot Lundgren — en ung, välklädd karl — emellertid blifvit angifvet att han här i Stockholm tillgripit ett fickur, och dessutom en resande med ångfartyget Wadstena anmält att från honom stulits å nämnda fartyg en summa af 180 rdr, för hvilken stöld han misstänkte en mansperson med ett ärr på högra sidan af halsen; så, och då detta signalement fullkomligt inträffar på Lundgren samt upplyst blifvit att han från kanalstationen Berg rest med sagda ångfartyg, blef han derom tillspord, men nekade för alltsammans. Han återfördes i häktet och ransakningen med honom uppsköts till annan dag i och för målsegarnes inkallande. — Sistlidne måndag anmälde hemmansegaren Henric Carlsson ifrån Nerpes socken i Finland och Wasa län, att från honom blifvit natten förut, under det han sof å galeasen Freja, liggande vid Blasieholmshamnen, stulen en nyckel till en i lastrummet varande kista, och att derur tillgripits 250 rdr, bestående af rikets ständers banks sedlar af 10 och 5 rdrs valör, samt att han för stölden misstänkte en mansperson, klädd i mörka, rutiga byxor och ljus mössa, som, jemte tvenne finnar, ett par bröder vid namn Johansson, samma natt legat å nämnde galeas. Den misstänkte efterspanades, men anträffades icke förr än i går. Han uppgaf sig vara arbetskarl och heta Johan Peter Petersson samt hemma i Målilla socken i Småland. Petersson, som medgaf att han varit å skutan den uppgifna natten, men förnekade all vetskap om stölden, togs dock i förvar, emedan han saknade bostad och sysselsättning. Inställd i dag uti poliskamma: ren, bedyrade han sin oskuld, men återfördes i häktet, af orsak att han icke hade några betyg, icke ens prestbevis att förete.