Aftonbladet – 21 juli 1864, sida 3

ter monopol på det filosofiska vetandet?, hvilket monopol — derest man lyckas detsamma ernå — skall hafva till följd att ?de filosofiska studierna skola urarta till ett slafviskt kollegii-läsande och den, som skall våga yttra en från kollegierna afvikande mening, skall stämplas såsom oförnuftig. Hr Säve förmäler, i samma afseende, med stor och patetisk ordrikedom, att Boströmska skolan förhindrar ett fritt filosofiskt studium och ej gifver betyg öfver annat, än insigt i (det Boströmska) systemet?. Det der är käcka påståenden. Aro upphofsmännen i stånd att dem försvara, så skulle de ock kunna göra de studerande en tvifvelsutan mycket välkommen tjenst, ge nom att upplysa dem, hvilket system? eller hvilket ?kollegium? tillförsäkrar dem betyg för professor Ribbing, som för närvarande är den ende filosofie professorn i Upsala, eller åtminstone hvilket ?systems studium han — vi vilja ej säga fordrat af, utan blott — anvisat åt någon enda person bland de många generationer af filos. studiosi, som af honom blifvit examinerade. Men vi frukta bögligen, att hrr S. och O. ej förmå meddela någon sädan upplysning. Vi ega oss tillförlitligt bekant, att professor Kibbing fordrar studium af logik, psychologi och filosofiens historia, hvarvid valet af arbeten är helt och hållet lemnadt åt de studerandes eget fria skön. Att sådant kan kallas ett ?monopol? på det filosofiska studiet till den Boströmska åsigtens förmån, kunna vi lika litet fatta, som att det sanna förhållandet kan vara obekant för tvenne ledamöter af det akademiska konsistoriet i Upsala. Men kanske syftar man med förebråelsen för tmonopol? på den numera från embetet afgångne man, som är skolans? stiftare? Det är sannt, att professor Boström såsom examinator pröfvat lärjungarnes insigter i de till hans befattning hörande praktiska discipliner och den för dem grundläggande, allmänna propedevtik, sådana han sjelf från katedern dem föredragit. Men lika visst är också, att professor Boströms föreläsningsr liksom hans examination lika väl omfattat den historiska utvecklingen af filosofiens praktiska discipliner från den filosofiska spe kulationens begynnelse intill och med den epok, som betecknas af det Hegelska systemet. Och vidare är det veterligt, att insigt i det allrådande systemet? alldeles icke varit något vilkor, hvarförutan en exnminand ej kunnat bestå profvet; vi skulle kunna i det afseendet erinra om ett exempel, som tillhör offentligheten, huru nemlisen en nuvarande lärare i filosofi, som upprädt mot den Boströmska åsigten, ampelt vitsordats uf prof. Boström tör filosotiska nsigter, i hvilka dock kännedom om 7systemet? hevisligen icke ingick. Eller kanske man menur, att en lärare, som utvecklat en ny filosofisk åsigt, i hvilsen hans vetenskapliga öfvertygelse visar wonom ett framsteg öfver den iöregående pekulationen, ej bör drista eg att inför ana lärjungar densamma ir: Ha: eller ut, derest det gör, han alitid bör tillga den reservationen, utt hvad han läer dem, är falskt? kiler skali filos. proessorn, som föreläser ölver sin vetenskaps nistoriska utveckling för en ungdom som öker vetenskaplig utbildning, inskränka sig till tt naket, fukuskt referat al de tilosotiska ystemen, utan att belysa deras inbördes förvällande, deras principer och inre konsejvens; skall han ej ega att meddela sin notiverade öfvertygelse, ej ega att kritiera dem? Och om det är detta vetenskapiga framställningssätt, man åsyftar med det nyckna talet om ett eftersträtvadt mono;01, så fråga vi: bör ej samma yrkande as till historikern, till filologen, till juisten 0. 3. v.? Då blir vetenskapen katolik, lå är stagnationens, orörighetens princip ;roklamerad; din kan väl ur mer än en ynpunkt erkännas vara ganska beqväm, nen med vetenskap och vetenskapligt lif åter den sig ej förena. 1 få ord sagdt — de akademiska lärare, om anses tillhöra den Boströmska skolan, alva ej, så långt vår kännedom om deras erksamhet sträcker sig, sökt att binda ungomens tro vid Peystemet?, utan att bilda den ill förmåga af filosofiskt studium och till losofisk insigt. De hafva ej föranledt dem, om egnat sig ät filosofisk forskning såsom ufvudsak, att med åsidosättande af fria ch omfauande studier slå sig på bearbet ing af systemet eller dess utbredande ch förfäktande. Man betrakte den filososka litteratur, som flutit ur de s. k. Botrömianernas pennor. Man skall då finna, tt denna litteratur nästan intet befattat sig red expos af den Boströmska åsigten, men els historiskt-kritiskt behandlat föregående losofiska åsigter ända från den grekiska tomismen, den aristoteliska etiken, den latonska idläran, ned till cartesianismen; en spinozistiska pantheismen, ju nedtill lume, Berkeley, Kant, Fichte, Hegel och lerbart, dels i monografier sysselsatt sig red utredande af vissa filosofiens hufvudegrepp, dels gjort förberedelser till utveckng ar en bland den teoretiska filosofiens iscipliner, som före Boström varit intet eler nästan intet bearbetad, nemligen etnogien, 0. 5. Vv. ör dem, som ej närmare följt den litteira verksamhet, vi här påpekat, torde rean en förteckning å de filosofiska arbeten, om tillhöra Boströms förmente lärjungar, j sakna sitt intresse. Den följer här, omittande en tidrymd af tjugo år, såsom vi 0 i det närmaste fullständig: Rihlana : Fxnaosition och kritfilr af PRaslkelevs