Aftonbladet – 21 juli 1864, sida 3

amfiteatern, frossade den romerska medborgaren af intet skånespol med ett så lifligt nöje som skådespelet af en medmenniskas våldsamma dödskamp. Slöddret tycktes nu betrakta denna strid, som rasade utanför deras dörrar, såsom en präktig förevisning. föranstaltad för dess enskilda nöje. Höga rop uppmuntrade de stridande allt efter som endera partiet vacklade under den häl. tiga påtryckningen, och Euge!? Bene! ropades högt till deras uppmuntran, likasom om de hade varit aflönta gladiatorer, förtjenande sitt uppehälle på arenan. Ja, hvad som än värre var, då någon sårad soldat släpade sig in i ett hus för att söka skydd. blef han, i stället för ett välvilligt bistånd. mottagen med högljudda förebräende ror och utstött på gatan, på det att han måtte blifva affärdead af sina besegrare enligt dc skoningslösa bestämmelserna på amfiteatern. För öfrigt voro icke männen de erda de. monerna i detta skadespel. Qvinnor mec blottade bröst, vilda ögon, utslaget hår och de hvita fötterna bestänkta med blod, iladt hit och dit bland soldaterna och uppmun trade dem till nya grymheter medelst vin smekningar och ett rätt, ohyggligt skämt Det ver en dödens och syndens fest. De sistnämde hade slingrat sina vackra arma: kring den spöklika kungens, krönt hans kött lösa panna med sina brokiga kransar, insvep honom i sin eldmantel, tryckt den blodrödt bägaren till hans läppar, och retade honon nu till ursinne genom sitt vilda, hånfullt skratt, medan de gemensamt söndertrampade sina offers liflösa kroppar på Roms gatstenar Genom en sted i ett sådant tillstånd a tummel och förvirring var det som Dama sippus hade åtagit sig att hemföra det byt han hade lyckats att fånga. Det måste doch erkännas att han under vägen mer än e