Aftonbladet – 20 juli 1864, sida 3

prisade till Tibern, voro måhända de tätast efolkade af dem alla. Den gata, vid hvilken Eleazars hus låg, var sällan fo!ktom under någon af dygnets tjugufyra timmar, och minst af allt vid solnedgången, då qvinvorna lemnade sina boningar för att hemta det vatten som den följande dagen kunde behöfvas för hushållet. . Oarses kände ganska väl till deta, och det var derför som den illsluge egyptierna protesterade mt att bortföra den judiska flickan medöppet våld från hennes faders dörr. Lemna detta åt mig, sade den inpiskade skurken, då han diskuterade detta förslag med sin patron. Jag känner ett lockbete som drifver fågeln på qvist att flyga ned och sätta sig i min öppna hand. Först list och sedan våld. Det tjenar ingenting till att sätta tungorna i gång på alla qvinnorna i qvarteret. Kom ihåg, ädle patron, att det var keacklandet af en gås som omintetgjorde anfallet på Capitolium. Orolig och dyster bar Maiizmne likgiltigt sin kruka ned till Tibern och lät sina tankar vandra längt bort från hennes nuvarande sysselsättning, då hon helt plötsligt tilltalades af en mörk, gulblek, gemmal gumma, hvars tal och sätt likaväl som hennes drägt antydde eit österländskt ursprung. Den främmande qvinnan gjorde henne nästa obetydliga frägor om hennes väg och bad att få stilla sin törst ur krukan då denna blifvit fytld, och Mariarnne, som tyckte att den syriska qvinnan såg helt beskedlig ut inlät sig fritt i samspråk med en person sitt eget kön, hvars språk dessutom vittnade om att hon var förtrogen med hennes nation. Hon hemtade med nöje vatten åt henne i sin kruka, hvarpå denna läppjade med återbållsamheten hog en hvars törst vunligen släekes med vin. (Forts)