Aftonbladet – 20 juli 1864, sida 3

hon väntades ju tydligen i hvarje ögonblick? Hon kunde anlända — törfärliga tanke! — medan han vore borta, och en gång väl i tribunens våld vore det försent att rädda henne Under denna hans förtviflan runno honom Caleh s ord i minnet. Vi äro blott t e7, hade den gamle mannen sagt; men det oaktadt hyser jag ingen fruktan.? Och Esca beslöt att, ehuru han blott var en ensam man, likväl icke hysa någon fruktan, utan 0 etingadt förtrösta sig på den eviga rättvisa, som säkerligen icke kunde undgå att hindra detta oheliga offer. Kännande att hans svärd satt löst i skidan och lätt till hands, emög sig britten med återhållen andedrägt och stälsatt till den förtviflade ansträngning, som han i hvarje ögonblick kunde blifva kallad att utveckla, tyst och försigtigt tillbaka till vestibulen och gömde sig bakom en marmorrupp i det mörkaste hörnet af portiken. Med hela sin races egensinnighet beslöt han nu att stå här och aårfvakta Mariamnes ankomst samt att iefria henne från hvilken öfv.rmakt det än måtte vara eller dö med henne under försöket. EAPITLET 1X Lockbetet. 1 likhet med andra stora städer voro invånarne uti de fattigare qvarteren i Rom tätt hoppackade. Patricierna och öfver hufvud taget alla de rikare klasserna visade en viss smak för det landtliga äfven midt i hufvudstaden, och mycket utrymme upptogs at de trädgårdar och anläggningar som omgåfrvo deras boningar. De tarfligare invånarne blefvo till följd deraf tvungna att skocka sig tillsammans med föga afseende på helsa eller trefnad, och de gator, som