Aftonbladet – 20 juli 1864, sida 3

vägen kan jag kalla två eller tre af mitt olk till bistånd. Unge man, du är tapper och pålitlig. Vi skola taga henne ut ur sribunens hus, äfven om vi måste med våra blotta händer rifva ned dess murar, och då jag väl kommit så nära att jag kan nå de skurkar som der sökt sig skydd4 — här mörknade hans ansigte och hans kropp skälfde i ett anfall af qväfdt raseri — så må min faders graf bli vanhedrad och min mörs namn skymfadt, om jag inte doppar mina händer ända till armbågarne i deras njertblod! Escas entusiasm stegrades ännu ytterlisare då han sålunda hörde sig kallas tapper och pålitlig af den älskades tader. Dessa voro också ord som Eleazar icke gerna slösade på en främling och en hedning, men len tappre gamle krigarens hjerta kunde icke annat än känna sig lifligt tilldraget af en beslägtad ande, som tycktes ur stånd att hysa en sjelfvisk fruktan, samt gillade dessutom på det högsta den spända uppmärksamhet, hvarmed Esca lyssnade till hans råd, samt dennes beredvillighet att genast skrida till handling, huru farligt äfventyret in månde vara. Äfven Calchas tryckte varmt den unge mannens hand. Vi äro blott tre, sade han, mot en hel lock af fiender; men det oaktadt hyser jag ingen fruktan. Jag litar på En, som ännu aldrig svikit sina tjenare — på En, för hvilken fejsare och legioner äro detsamma som en handfull steft för vinden eller såsom några qvistar på ett flammande bål, Och så gör äfven du, min son, ehuru du inte vet det. Men den tid skall komma, då Hans välgerningar skola förmå dig-att erkänna din herre och mästare, och då du af ren