Den faktiska hufvudsumman af vår ärade samtidas svaromål är: att han vidhåller sit falska, af ingenting rättfärdigade påstående att den reform i riksrådsinstitutionen, son skedde genom Novemberförfattningen, inne burit en inkorporation af Slesvig; att har vill tro att förhandlingarne om en ailians afsett icke någon sak, berörande ?våra he ligaste och dyrbaraste intressen?, nemliger Slesvigs bevarande och Danmarks obero. ende, utan endast ett papper. Marskungörelsen; att man kan citera ett och annat al de danska bladens kritik öfver den högsta ledningen af kriget såsom sjöd för förklenliga omdömen om Danmarks krigare och danska nationalandan; att det var hö den af Pgrannlagenhet? från vårt kabinetts sida, att först genom dunkla yttranden och sedermera genom några demonstrationer invagga danska nationen i fortfarande förhoppning om hjelp: att under slaget vid Fredericia 1849 30,000 preussare stodo i Veile, oaktadt den historiska sanningen är nog djerf att yrka, att dessa 30,000 voro fördelade i Jutland från Veile till Aarhuus och Kalöviken samt att de blefvo lika öfverraskade af Ryes mästerligt gjorda inskeppning, som schlesvig-holsteinerne?, oaktadt sitt utmärkta spioneri, blefvo fullkomligt öfv rraskade morgonen till den 6 Juli; att Handelstidningen aldrig omtalat, att hr Hall utfärdat? Novemberförfattningen, oaktadt hvar och en, som kan läsa innantill, uti Handelstidningen för den 5 Juli finner följande tirad: ?Hr Hall gör nu tvärtom: öppnar underhandling om återkallande al patentet rörande Holsteins utsöndring men ulfördar i dess ställe en gemensamhetsförfattning för Danmark och Slesvig.? Vi böra kanske, ehuru det redan skrifna blifvit alltför längt, tillägga att G. H. T. numera, för att få tillfälle att ondgöras öfver det nationelt-liberala partiet i Danmark, som dukar under derigenom att svensk-norska regeringen öfvergifver den förut omfattade nordiska politiken, med sina varmaste sympatier omfattar det lilla reaktionära kotteriet i nämnde land. De aktionära. listlöpare, som i dessa dagar tis i verksamhet i Köpenhamn, äro i G. I. T:s ögon par pråferance ?högt aktade nän?; deremot är vår ko:lega så vred på len nationella och liberala pressen i Dannark, att han tillvitar densaroma själsfrändkap med sjelfva Aftonbladet, som ju nu ir honom en styggelse. För vår del vidännas vi frändskaven mycket gerna och sätta en heder deri. Förmodligen skall G. I. T. finna sig belåten, då vi erkänna dess rändskap dels med Flyveposten, dels med len anda i Times, som låter nämnde blad ena dagen uppträda mycket krigiskt, om len tror sig ha det ringaste nys om att ninisteren är krigisk, den andra trampa under fötterna alla de sympatier det förut ittalat och utlåta sig med cyniskt hån mot len, hvars eak det förut förföktat.