Aftonbladet – 19 juli 1864, sida 3

sor på värdshusen. En mycket ansedd bor gare i staden har blifvit satt under ser skild polisuppsigt, emedan en positivspelar utanför hans hus uppstämt ?Kong Christia stod vid höien mast.? Från Veile omtalas, att man en dag un der vapenkvilan observerade, huruledes tv pronssiska afdelningar drogo ut från staden hvar åt sitt håll, försedda med nödigt till behör af läkare, ambulanssoldaier o. 8. v Isynnerhet förundrade man sig öfver att er stor del af soldaterna voro märkta med krit kors på olika ställen af kroppen. Det va ej lätt att begripa, hvad detta skulle be tyda, men gåtan blef snart löst. Utanföl staden levererade de båda afdelningarne en låtsad batalj, och de med kritkors beteck nade soldaterna föllo småningom till jorden. Nu började ambulanssoldaterna sin tjenst, ty för deras skull var hela manövern tillställd. Kritkorsen skulle utvisa hvarest hvar och en var sårad, och ambulanssoldaterua öfvades i de olika sätten att upptaga de sårade från marken och lägga dem på bårarne, allt efter som soldaterna erhållit sina sår i armar, ben eller på andra ställen. Det skulle visst icke skada, om våra ambulanssoldater öfvades på samma sätt, ty det är sannerligen icke utan betydelse, huru de olika sårade under slaget behandlas. Från Cuxhaven skrifves den 9 dennes till Parisertidningen YPatrie?, angående der liggande preussi sterrikiska eskader: ?Om jag vore aldrig så litet sjöman, skulle jag gifva eder en mängd detaljbeskrifningar angående denna flotta, hvars åsyn verkligen är mycket imposant. Alla dessa fartyg, 15 inalles, boxerinesfartygen inberäknade, äro brokigt målade och nyglänsande. Ettstort nsarskepp med österrikisk flagg öppnar inien, derefter komma ett linieskepp och 3 korvetter. Eskadern, säger man, skall qvarstanna i Cuxhaven, tills tvenne nya preussiska fregatter hunnit anlända, hvarefter den skull, passerande förbi Helgoland, bakom hvilken ö man tror den danska eskadern ligga, gå för full änga mot Kattegatt, i och sjöbataljen, om någon sådan skall ega rum, skall levereras i sigte af Norges kuster. I ett bref från Randers skrifves till Kreuzzeitung: Hvad damerna härstädes angår, kunna vi verkligen, huru ledsamt det än är för oss, icke annat än egna dem vår fulla aktning; ty antingen se de icke alls på oss, eller ock tillkasta de oss blickar, hvilka skulle vara värdiga en italienska.? Rörande den dansk-slesvig-holsteinska frågan 1850—1853 utgafs för icke länge sedan en engelsks. k. blå bok, hvari man finner åtskilliga märkliga saker om de oldenburgska arfsanspråken. Så t. ex. innehåller den nya blå boken klara bevis på, att lord Palmerston år 1850 på det ifrigaste lade sig ut för den dåvarande kronprinsens, numera storhertigens af Oldenburg, utnämning till eftertrödare på den dansk-slesvig-holsteinska tronen. Ett egenhändigt bref af den 19 Febr. 1850 från lord Palmerston till sändebudet i Köpenhamn sir H. Wynn uppmanar denne att fråga danska ministern, om någon invändning skulle göras af konungen af Danmark mot att hertigens (duke) af Oldenburg son utnämndes till efterträdare på den danska tronen. Det Palmerstonska brefvet innehåller derefter ordagrannt följande: ?Många omständigheter göra, att denna furstes val synes önskvärdt. Det förstås af sig sjelf, att han skulle efterträda äfven i Hoistein och naturligtvis också i Slesvig, och huset Oldenburgs egna besittningar skulle gör det möjligt för honom att vidtaga arrangementer, som skulle kunna lemna eventuel ersättning åt andra vederbörande (parties), hvilka möjligen blefve svikna i sina förhoppningar genom detta arrangement?. Brefvet innehåller vidare: ?Den kejserliga ryska familjen skulle, såsom bekant är, ha anspråk på vissa delar af Holstein, ifall den manliga linien i Danmark utslocknade, och man antager (it is understood), att kejsaren af Ryssland skulle vara benägen att alsäga sig sina anspråk till prinsens af Oldenburg förmån, om denne furste skulle bli efter trädare på den danska tronen, hvaremot kejsaren sannolikt icke vore lika böjd för att göra detia i annat fall.?