Han hade för vana att icke församme något, huru obetydligt det än kunde synas som stod i sammanhang med hans yrk Inga detaljer voro för ringa för att uppmärksammas af en, hvars dagliga sysselsättning lärde honom att lif och seger möjligen kunde bero på blotta darrningen af ev ögonlock, eller på att ett spänne bändelse lossnade, och för öfrigt könde han en Illsam stolthet öfver sitt dödliga handtverk, särdeles i dess metodiska utöfning. Ehuru han för natten visste sig upptagen of ett företag som skuile höja eller tillintetvöra honom; ehuru han var öfvertygad at: han i hvilkendera händelsen skulle vara höjd öfver en gladiators ställning, låg det dock i hans lynne att han idag skulle spela sin roll ända till slutet. Valeria väntade honom säkerligen, såsom vanligt, vid der bestämda timmen före badet den följande morgonen, och anständigheten fordrade at han framförde sin ursäkt för de. händelser att han. då icke kunde komma. Detta had: honom att tänka på hvad som under dt närmaste få timwmarne skulle kunna inträffa. på de många chanserna för misslyckandet af det företag han hade för händer — ett misslyckande, som åtminstone för honom. anföraren för föriviflade män, var detsamma som en viss död. I dag var det för först: vårgen som, i det han vände sina steg mot bennes hus, en ljuf, halft sorgsen, men dock icke obehuglig känsla smög sig in i hang hjerta, då bilden af dess egurinna sto fra för honom i hela stoltheten af hennes yvinliga skönhet. Han hade ofta beundrat regelbundenheten i hennes stolta drug — ofta på sitt kriliska sätt med obetingadt gillande skärskå lat konturerna ut hevnes ädla svestalt och symmetrien i hennes fasta. välvildede lem. mar; han hade älven mången gång läug utt vidröra det rika, silkeslena håret då de: under hennes öfningar lossnade och nedföll: ett yppigt svall, och dock hade han — sällsamt nog. hos en sådan man — ryckt