STOCEHOLM den 19 Juli. Våra läsare torde erinra sig, huruledes protektionisternas banrförare inom pressen för icke längesedan förklarade större delen af landet lida af en förfärlig penningkris. Detta sätt att gagna de nya allierade. som protektionisterna sökt att vinna bland egarne af fast egendom på landet, har buTit helt andra frukter, än dem D. A. hoppades få plocka. Vi föreställa oss nemligen, att D. A., som under en längre tid sökt att hos sina läsare inprägla den föreställningen att från och med de minsta olägeaheten till och med de största olyckor, varmed en landsort eller någon dess invånare kunde varda hemsökt, allt dylikt härflöte från den olyckskällan frihandeln, i sin välmenande ifver velat gagna just de personer och det vigtiga intresse, som genom tidningens förfaringssätt uppenbarligen blifvit skadade. Eljest förelaller det obegripligt, att, under en tid, då en hvar, så hög som låg, borde vara rädd om den svenska krediten, framkomma med så förvrängda och rent falska uppgifter, som dem D. A. nyligen uppdukadeien artikel om penningeställningen. Dagen efter vår vederläggning deraf förekommer i D. A. en artikel, som har väl mycket tycke af en gammaldags slingerbult, om detta uttryck än i dag må begagnas. D. A. hade bland annat sagt att i vissa delar af Westmanland var penningeställningen ganska bekymmersam; och då vi bestridde detta svarade D. A. härå ganska lättfärdigt, att i Westmanland anser . B. penningeställningen ganska tillfredsställande, hvilket är särdeles fägnande om det så förhåller sig.4 D. A. uppgaf att i Skåne var ställningen tterst kinkig. Ombudsmännen för Skånska poteksföreningen, Skånes enskilda bank och filialbanken i Lund hafva skyndat att offentliggöra ur de resp. penningeverkens diarier antalet och beloppet af på lagsökningsoch konkursutredning beroende lån, hvilka handlingar redan blifvit i denna tidning för den 15 Juli intagna, och hvarur en hvar kan finna, att de uppgifna siffrorna ingalunda berättiga till det omdöme, som D. A. lemnat om penningeställningen i Skåne, enär de, såsom vi redan uppgifvit, äro högst obetydliga i förhållande till kapital och omsättning i denna rika provins. Med D. A:s uppgift att Östgöta hypoteksförening utgifvit sina obligationer till belopp af 6 millioner riksdaler, förhåller det sig så, som vi sagt, att inga dylika obligationer nu blifvit utgifna eler kunnat utgifvas. D. A. försvarar sig med att citera ett ofruktbart beslut, som denna hypoteksförening fattat att utgifva qvittenser å emottagna lånehandlingar, intill dess de kunna af föreningen belånas. Vi betvifla likväl att några sådane qvittenser blifvit utlemnade och 1 hvarje fall kunna de icke upptagas under rubriken: Shypoteksföreningens obligationer?. Slutligen försvarar D. A. sin uppgift om riksbankens metalliska kassa med, att der bordt i stället för icke någonsin? heta på de sista 20 åren. Men kraften af detta försvar går förlorad då D. A. helt enkelt förbigår de af oss anförda motiver, hvarför rörelsen nu mera kan hjelpa sig fram med vida mindre banksedlar än tilltörene. Den metalliska kassan i rikets ständers bank har i alla tider varit en käpphäst, på hvilken mången ridit hit och dit utan att veta rätt hvart det burit — och när då fordom skränet ?silfret går ur landet? upphäfdes, så tappade mången eljest som klok och sansad ansedd man concepterna. Vi hoppas och tro likväl, att med hvarje år allmänheten skall klarare fatta att en eller annan million metaller i bankens hvalf lätt kan ersättas genom att bespara penningens bruk, hvilket sker genom att begagna de beqvämligheter vårt bankväsende erbjuder. Alltmer torde ock det förhållande ändras. alt man, såsom ännu i dag sker, låter sina enningar ligga under afvaktan af kommande Behof, då de lika väl kunde till egarens och allmänna rörelsens fromma stå på räkning ien bank och sålunda vara lika mycket för! egaren i beredskap, som om de voro i handom ). Sedan vi redan visat huru D. A:s uppgifter, vi lemna derhän om af bristande kännedom eller illvilja, befunnits stridande! mot sanva förhållandet, vilja vi nu påpeka huru följderna af dylika uppgifters spridande kunna vara menliga bäde för det all! männa och den enskilde. I Frankfurt, der de svenska statslånen äro afslutade, och der många millioner svenska obligationer, såväl statens som hypoteksföreningarnes, hafva funnit en marknad, utkommer tidningen IEurope?, hvilken har en vidsträckt spridning, särdeles bland affärsmän i alla länder. Uti denna tidnings nummer 186 för den 8 Juli igenfinna vi just dessa D. A:s siffror, hvilka vi visat vara missledande och på hvilka D. A. grundat sin uppgift om tillvaron af en kris. Det faller af sig sjelf att en i Tyskland utkommande tidning i detta ögonblick icke skall försumma att göra det mesta möjliga af dåliga uppgifter om svenska förhållanden. Så läser man 3) Exempeltis må anföras att riksbanken har i medeltal 3 millioner rdr och enskilda banken 2 millioner rdr på uppoch afskrifnigsräkning. Af dessa fem millioner äro antagligen ena hälften i beredskap, men deremot andra hälften utlånad och således 2!2 millioner tillskyndade rörelsen genom bankoväsendet. Nu äro räkpingshafrarnes antal endast 1500 i hufvudstaden. I den mån detta antal tillväxer, i samma