Aftonbladet – 18 juli 1864, sida 3

Ett besök i Alhambra, AF H. O. ÅNDERSEN. (Slut från n:r 159.) Mellan Alhambras höga murar och Generalifes trädgård, ej längt ifrån Fonda de los siete suelos, går ned till staden en körväg så brant, att den knappast kan befaras af vagnar; en hvalfbåge af den gamla valtenledningen från Generalife in till Alhambra bildar liksom en portal öfver vägen. Fikonträd och blommande rankor hänga på begge sidorna i rik yppighet ned öfver de förfallna murarne. Det klara genomskinliga vattnet från Generalifes trädgård sorlar fram mellan stenblocken. Djupt in i muroch baicksluttning sträcka sig här en mängd hålor. Utanför en af dessa såg jag ett gammalt äkta par sitta; kanske bodde de här. En dag kokade hustrun mat vid en liten eld, som bon här gjort upp, och en stund derefter såg jag dem begge sitta och med god smak öka en cigarr, det vill säga de turade om att röka samma cigarr. först mannen, så hustrun; det var någonting äktenskapligt trofast deri; man skulle kunnat teckna af det och skrifva inunder taflan: Huslig lycka och likväl endast en cigarr, att icke tala om att de ej hade något hus alls till sin husliga lycka. i Med en brant sluttning slingrar sig vägen nedåt mellan Alhambras mur och bergväggen; somliga partier deraf äro öfvervuxna med cactus; man ser liksom en hel kaskad deraf, ett vattenfall af gigantiska bladvöxter. Vägen är hör en ef de mest romantiska hålvägar man kan tänka sig; vid hvarje krökning af densamma, antingen man ser framför sig eller tillbaka, visar sig en ny tafla: branta, hotande klippor, röda murar och framspringande torn. E.t af dessa är, genom sin emidiga, luftiga byggnad, sin äkta mohriska stil, förtrollande vackert: jag kunde ej taga ögat derifrån; man vän tade hvarje ögonblick att en at de skönv sultaninnorna åter skulle visa sig här, der man ostörd kunde glida tillbaka in i denna enom dikten och sagan för oss så romen Ti fiska tid.