Aftonbladet – 18 juli 1864, sida 3

j Å I tärdseln. norska postångaren Viken har ej heller vaIrit egnad att minska hysta farhågor, alt en del trassel kan väntas skola upph den kommersiella samngna underrande mot p stå för sjöfarten oc Den per telegraf in om preussarnes för rättelsen tyskarne skola så nära inpå oss genom ett moquant uppträdande mot de svensk-norska färgerna uppreta stämningen och möjligen framkalla någon kritisk situation. De af preussarne lätt vunna segrarne i Danmark, 11 förening med de andra makternas skuggI rädsla, för att icke säga fega hållning gentemot sönerna af det stora fäderneslandet, har naturligtvis ingifvit dessa, dertill af naturen mycket susceptibla, höga föreställningar om sin oöfvervinnelighet, sin Herrliehkeit?. Och att detta öfvermod hädanefter skall, om fred vinnes med Danmark i detta sednare land ofta göra siz gällande liksom det ej heller skall sakn r, om kan man vara öfvertygad. Hvad skall! väl hälla dem i tygeln? ?Det finnes?, ; ger Foreade, numera ej någon moralisk myndighet inom Europa; här gäller endast den starkares rätt, och freden domineras icke af någon myndighet, som är i stånd att i tid hejda sådana upplösningsscener, som dem vi nu ha för ögonen.? Det finnes äfven en annan omständighet, som högligen förtjenar fosterlandsvännens uppmärksamhet. Upprätthållandet af Danmarks integritet har, som bekant, alltid ansetts synnerligen ligga Ryssland om hjertat, emedan det genom Sundet har sitt enda luftrör för sin högra lunga, Östersjön. Så länge en svag stat som Danmark beherrskar detta luftrör, är Ryssland någoriunda säkert och betryggadt. Det enda det har att befara är en skandinavisk union, och en sådan synes nu genom Tyskland vara för någon tid bräckt. Man har trott att Rysslands eftergifvenhet för Tyskland i danska frågan härleder sig hufvudsakligen från Preussens bona officia i den polska. ?Men?, frågar man sig, skulle det icke vara möjligt att mellan Ryssland och Preussen en annan kombination kommit till stånd, hvilken, på grund af bristande motvigt från vestmakternas sida, väl kan försökas få genomdrifven? Ryssland måste nemligen ha utlopp till det stora verldshafvet här i Norden. Om en europeisk stormakt Tyskland kommer i besittning af dess nuvarande utlopp Öresund eller Skagerack, kan detta genom möjliga framtida tillfälligheter bli brydsamt nog. Men på Norges nordvestra kust finnas fpperiien ha mnar, hvilka skulle skaffa Ryssand önsklig motvigt mot Tyskland och fortfarande upprätthålla dess öfvermakt till sjös öfver detta, på samma gång hamnarnes besittningstagande skulle ansenligt försvaga ! Skandinavien. Ar det icke tänkbart?, säger man, att Ryssland med stillhet åser Tysklands maktutvidgning och numera oförhinderliga tillträde till hafvet mot det att Ryssland får i lugn fullfölja vissa planer å den skandinaviska halfön?? Det skulle vara en ny upplaga af det gamla delningsprojektet i norden mellan Ryssland och Preussen. Och hvad skulle hindra? troligen endast ha att lita till oss sjelfva. Londonfördraget af 1852 band ej England eller Frankrike att aktivt bistå Danmark: de skola nog söka att äfven komma från novembertraktaten. Det skadar icke att på förhand öfverväga sakerna, älven från deras ogynnsammaste sida, och preussarnes bes ingalunda egnad att ingilva några angenäma föreställningar, i trots af de sig yppande utsigterna till en möjlig fred. Emellertid skall preussarnes besittningstagande af äfven norra Jutland komma att utöfva en menlig inverkan för såväl eri hufvudstaden som oss här nere — åtminstone för dem af er och oss, som äro äl skare af otron. Från Jutland ha nemligen de största qvantiteterna af denna läckerhet kommit hit, hvarifrån de sedan vidare försändts till olika delar af landet, men hufvudsakligast till Stockholm. Ni känner naturligtvis till fladstrandsostrona. Nu skall freqvensen bli hämmad, hvartill naturligtvis de preussiska officerarnes egen gourmandise skall högligen bidraga — ostrona skola derföre stiga 1 pris. Bereden er derpå! Ni har sett af tidningarne här på platsen, att man har i tankarne anläggandet af en fri högskola, ett universitet härstädes. Planer dertill ha redan länge varit i svang, och då göteborgaren alltid gerna ser sakerna i stort, har han älskat att dröja vid framtidsbilden af en talrik skara bildningssökande ungdom härstädes. Man måste till hans heder medge, att han ingalunda är blind för att hans stad behöfver ett större intellektuelt element bredvid det nu fullkomligt dominerande materiella, för att dess sanna och goda framåtskridande verkligen skall kunna befrämjas. Men göteborgaren är äfven praktisk och han har snart upptäckt, att många hinder skulle resa sig mot planens utförande genast i stort. Emellertid har han för mycket hängifvit sig åt denna, för att vilja släppa den. Ett slags förberedelse till densammas realiserande i ; vinter skall derföre utföras, hvarefter det snart skall visa sig huru behöflig en frilä-; roanstalt är i vår tid och huru ej allenast gagneligt utan äfven fägnande det skulle vara, att se det väckta behofvet tillfredsstäldt. Vetenskapsoch vilterhetssamhället! härstädes har nemligen nu åtagit sig saken och en delegerad komite ur samhället har vid ett hållet sammanträde beslutit föreslå, att allmänheten skall inbjudas till åhörande al vetenskapliga föreläsningar å lokaler i musei hus mot en viss terminlig altgift. De inflytande medlen skola användas till aflöningar åt föreläsarne, till hvilkas besvärs betäckande vetenskopssamhället säkerligen kommer att af egna tillgångar äfven göra anslag. Af teckningarne kommer det dock naturligtvis att i största mån bero, hvad angår föreläsningarnes antal och ämnenas mängd. Men då alla Göteborgs invånare äro för saken synnerligt intresserade, är det säkert, att teckningar skola göras i sådan mängd och till så stora summor, att den större planens förberedelse! kan anses mer än betryggad. Vid närmare betraktande af den anda som genomgår Göteborg, kan man vara öfvertygad om, att Vi skulle) sa närvaro alldeles inpä vår näsa är. ma pe sr mm LL LL mm Å j s : s Um AA LAI on EA ko ee ff