Aftonbladet – 18 juli 1864, sida 3

röda byxor? å andra sidan, och det dispu teras ifrigt, huruvida det är fransmän elle engelsmän, hvilkas byxor hafva sådan färg. I Flensborg gick nyligen ett fruntimme på gatan med ett rödt band om halsen. Ei tysk, som mötte henne kunde icke fördr detta, och då hon på hans tillsägelse ick ville borttaga bandet, lagade han sig til alt skära af det; hon grep hastigt diamant nålen, hvarmed det hölls tillsammans, hvar efter han slet det af halsen. Det mot Dan mark liksom mot alla andra af Tysklanq undertryckta nationaliteter vänligt sinnad pariserbladet ?LOpin. Nationale? yttrar on ministerkrisen: Christian den 9:e har gjor ett stort steg, då han anmodat sina mini strar att begära afsked, men i hvad rikt ning har han dermed bragt situationen at utveckla sig? Kabinettet Monrad insåg like väl som konungen svårigheterna och farorne af ett hårdnackadt motstånd, men beherr skadt af känslan för nationens värdighe och af sjelfuppehållelsedrift ville det icke låta Danmark komma under tyskt ok, s länge det egde en stråle af hopp och kun de på botten af de europeiska förvecklin garne skymta möjligheten af en interventior från de vänskapliga makterna. Situationen i Danmark är verkligen sådan, att deticke har något vidare att riskera. Denna lilla stat är tillintetgjord, om den mister Slesvig, och derför bjöd klokheten att pålägga sig nya offer för att uttrötta Tyskland, upp. hetsa dess grannar och drifva det till handlingar, som ej vidare skulle tillåta Frankrike och England att förbli lugna åskådare af den svages strid mot den mäktige?. Tidningen anför derefter ryktena om den nya ministerens afsigter att låta Danmark ingå i tyska förbundet med ett Schleswig-Holstein i ersonalunion, och fortsätter: En sådan ombination skall i Köpenhamn framkalla ett starkt utbrott af harm. Om danskarne upphöra att bilda en oafhängig stat, är det icke med Tyskland de skola förena sina öden, utan med sina bröder i Sverge och Norge. Föreningen med Tyskland vore detsamma som ett fullständigt utplånande af deras race inom en viss tid; de skulle spårlöst försvinna efter en lång och smärtfull sjukdom och i sin ruin draga med sig Sverge och Norge, för hvilka omgifva det i söder af tyskar och i öster af ryssar, blot återstode att räcka fram hufvudet och mottaga dödshugget.? Times för den 11 söker visa nödvändigheten af en fullständig föräuvdring i Englands utrikes politik. Den skulle grundas å en verklig noninterventionsprincip. Enigt Morning Post visar ministerkrisen, att kung Christian vill fred och önskar låta hela Danmark inträda i tyska förbundet: något som Frankrike ej skall tillåta. Andra akten af dansk-tyska frågan börjar nu. Ryska bladet Le Nord är helt lyckligt öfver den nya danska ministeren. Då helstaten af 1852 är dömd af historien, antaser bladet, att det enda praktiska system, som Moltke och Bluhme kunna represenlera, måste vara personalunion med Schleswig-Holstein. Danmark borde ha gått in derpå redan för längesedan; men, menar Le Nord, kung Christian och hans rådgifvare måtte ha goda grunder för den tron, att det ännu kan lyckas dem. Bladet omtalar derefter Österrikes förkärlek för personalunionen, svårigheterna med arfsföljden, som blifvit ännu större genom Oldenburgarens fordringar, och omöjligheten al en rullkomligt nationel delning af Slesvig. Alltså, heter det slutligen, är det klart hvad prins Hans velat i Berlin och Carlsbad.