Aftonbladet – 18 juli 1864, sida 2

are Skulle teieSralera aerom tu LONdoöNn. ?Ostsee-Zeitung? meddelar följande lilla uppsats, betitlad Avis för innehafvare af svenska papper? som innebär ett nytt bevis på den vänskapliga stämning som råder mot oss i Nordtyskland och den solidaritet intressen, som (enligt Göteborgs Handelslidning), råder mellan oss och Preussen: Redan för längre tid tillbaka hafva vi upprepade gånger päpekat, att Sver7es finansiella hushållning bedrifves på sålant vis, att förr eller sednare en kris derstädes icke kan uteblifva. Dessa varningar tyckas ty värr, hafva gjort föga verkan. Ännu för helt kort tid sedan lyckades svenska regeringen att åter kontrahera ett lån i Tyskland (nominelt i England). Det är med Sverge som med eni skuld öfver öronen stående privat man, — hvars talrika kreditorer äro hans bästa förespråkare. Rikets ständer besluta utförandet af ett nytt jernvägsnät och garantera räntorna på kapitalet dertill, hvilket naturligtvis skall upptagas i Tyskland. Genast får man i de tyska blad, som stå under inflytelse af banirer, hvilka hafva svenska papper i handom, läsa om jernvägssystemets snabba utvidgning, om den hastiga tillväxten af Sverges rörelse och välstånd och om den stora säkerhet, som, oberäknadt de nya banornas egen afkastning, ytterligare erbjudes genom ständernas garanti. De talrika tyska innebafvarne af svenska kreditpapper af alla slag bli helt glada, då de läsa, huru klokt de gjort i att redan förut lägga sig till dessa solida valutor, och hålla sig dervid, utbasuna deras lof samt hjelpa dermed bankirerna att sätta upp limspön för att fånga nya kamrater i lidandet. Landets aflägsna, nästan insulära läge och obekantskapen med spröket upphäfva nästan hvarje kontroll å de tyska kreditorernas sida. Blott en enda liten bråkdel af dem bekymrar sig om hvad de svenska jernvägarne gifva, och många innehafvare af de svenska tio-thalers-lotterna veta icke ens, huruvida deras nummer blifvit dragna eller icke. Vi ha redan förut hänvisat derpå, att någon rentabilitet af dessa jernvägar icke finnes och icke kan finnas. Man tröstade sig med statsgarantien. Staten hade ju föga bekymmer af finanserna, den behöfde endast klappa på i Tyskland, för att få så mycket pengar den önskade. Regeringen byggde långa jernvägar, hvilka till slutpunkter hafva emåstäder med ett par tusen invånare, och på hvilka snart sagdt ingenting finnes atttransportera; hon rustar ut sin gamla flotta för tyska pengar och försöker att med denna injaga fruktan hos tyskarne; hon hindrade icke, att en svensk frikår drog ut emot?de fördömda tyskarne?. Denna frikår räknar mänga söner af jordegare, hvilkas eländiga hushöllning kunnat upprätthållas endast genom hypoteksföreningarne, som likaledes erhålla sina kapitaler från Tyskland. Men nu tyckes det skola bli slut med hela härligheten. Regeringen, som gjorde min af att lägga sig ut med hela Tyskland, börjar bli rädd å ena sidan för Preussen, å den andra för Ryssland. Ett missväxtår var tillräckligt att sätta en stor del af jordegarne ur ständ att betala räntorna till hypoteksbankerna och att sätta vexelbankerna 1 den svåraste förlägenhet. Må hända få vi snart höra, att några banker ha suspenderat sina inbetalningar. Men då komma de tyska innehafvarne af hypoteksobligationerna att gå främst i sorgen. Svenska statskassan är icke i stånd att gifva tillräcklig hjelp. Om hon gör ansträngningar dertill, så kommer hon sannolikt i samma ställning till sina kreditorer.