Aftonbladet – 16 juli 1864, sida 2

under själseller kropps-tortyr. Bland de ättefäders bilder, som prydde hennes hem, fanns en, som hade med lugn min hållit sin hand öfver glödande kol, tills den blifvit förbränd. Hans ättlingar, manliga och qvinliga, hade ärft denna oböjlga karakter, och Mucius Sceevola sjelf, stående upprätt och allvarlig inför den etruskiske kungen, egde icke mera af den förtviflade fasthet, som trotsar sjelfva ödet, än som gömde sig under den stolta Valerias fina, hvita hud, friska leende och vällustiga skönhet. Hennes utseende var stoltare och skönare ån någonsin nu, då hon stannade vid sin egen port och vände sig emot britten. Du är i säkerhet?, sade hon, och hvad det kostade henne att säga det, visste ingen mer än hon sjelf. Du är för öfrigt fri och. har rättighet att gå hvart du vill.? Den häftighet, hvarmed han kysste hennes hand medan hon talade, den blixt af glädje, som upplyste hela hans ansigte, den innerliga tacksamhet, hvarmed han bugade sig djupt ned inför henne, sargade hennes hjerta såsom upprepade knifstygn. Hon fortfor i en ton af väl spelad likgiltighet, ehuru en mindre tankspridd betraktare skulle halva märkt det darrande ögonlocket och den vidgade näsborren: Du tör ha vänner, som du längtar att se — vänner som varit oroliga för din säkerhet. Fastän det tycks?, tilade hon ironviskt, 7som de skulle ha gjort sig föga omak md att rädda dig ur taran.? Esca var alltid frimodig och uppriktig; just detta, i förening med huns guldgula lockar och breda skuldror, utgjorde mähända den förtrollning, som gjorde honom så kär för aen romerska damen. Hon :var icke-van att finna dessa egenskaper hos de min, med hvilka hon vanligen umgäcks.