Aftonbladet – 15 juli 1864, sida 2

dem. Derefter tillryggalade hon brådskande den numera väl kanda vägen och inträdde i det rum, der Esca var mstängd. Icke ett ord af törklaring, ej en bokstat af ömhet nudföllo hennes läppar, medan hon lugnt befriade den man, tör hvilkens skull hon hade vågat så mycket. — Mekaviskt och lik en sömngång rska öppnade hon jerurivgen kring hans hals, teckuande ät honom, ty hon symes olörmögen att tala, att han skulle stiga upp och tölja henue. Han lydde henne, kuappast vetande hvad han gjorde, förvånad öiver sin upptradur och nästan fört ötver hennes förstörda utseende och sällsamma befallande åtbörder. Salunda vandrade de, utan att bryta tystnuden, geuom husets korridorer och kommo genom deu miudre porien ut på den nu tysta och öde gatan. Der inträdde reaktionen: Valeria kuude i härda ut längre; darrande t hela kroppen, medan hon slöt sig tätt inull Escu, utan bvidkens stödjande arm hon skulle haiva sjunkit till jorden, gat hon vid hans bröst frut lopp ät lidelseiulla snyitningar och tärar. KAPITLET V. Surgit amari. Hon hade njutit endast få ögonblick af ycka, denna stolta, obändiga qvinna, under oppet af sitt lörkvnsilade lif. Nu, fastän samvelsaggen guagde på h nnes hjerta, er or hon en sådan vild iröjd af brittens närvaro, en sådan hänförelse af medvetaudet ut hafva räddat honom, om ock med priset tf ett törhatligt brott, att glädjen tystade -h qväde smärtan. Det var eu så ny usla at å dum sie all denoa br Ol re — Will, I OV st bål vo en barbar och eu ska. Det låg on nnätlig tröjd uti att vänka, vv hon hade cnomskådat hans ädla karukter, att hon ade gitvit honom sin kär:ek oombedd, när n sådan gåfva allens hade kunnst rädda ss Giligtl vt