Aftonbladet – 15 juli 1864, sida 1

25 SSE EES BAADER DENS ANTAS STOCKHOLM den 15 Juli. s Enligt dagens telegram, har danska Landethinget med 42 röster emot 14 antagit adr förslagets öfvergång till andra behandlingen. Detta innebär på sätt och visen antydning, huru många röster den nya inisteren kan räkna på i landsthinget, ty minoriteten, som röstade emot adressen torde kunna betraktas såsom ministeriel. Såsom man erinrar sig innehäller denna adress, som redan var föreslagen en vecka före ministerombytet, ett uttalande, att upprättandet af ett 7Schleswig-Holstein? skulle kränka danska folkets rätt ännu mer än de uppoffringar, som varit ifrågasatta vid konferensen samt att grundvalen för hvarje ytterligare underhandling måste bli en af Tyskland oberoende fri statstillvaro. Att ministrarne hållit sig alldeles neutrala vid denna förhandling öfverensstämmer med den förtegenhet i afseende på sina planer och åsigter, som utgör deras enda program, såsom man kan se af deras på annat ställe i bladet in extenso mförda meddelande till riksrådet rörande ministerförändringen. Öfver de nya danska miuistrarne lemnar Foödrelandet följande utförligare karakteristik: Den förra ministeren hade vid sitt tillträde det felet. att de flesta af dess medlemmar voro antingen helt och hället eller nästan obekanta män utan politiska antecedentia; den nya har deremot en alldeles motsatt egenskap: dess flesta medlemmar äro alltför väl kända. I Dess förman, geheimerädet Blukme, ledde såsom utrikes-minister underhandlingarne med Tyskland år 1851 och uppgjorde uti December samma år, bakom ryggen på sina kolleger, de så kallade öfverenskommelser, som afslutades med kungörelsen af den 25 Januari 1852, då han samtidigt framträdde som president för ett nytt kabinett. I denna egen-kap afgaf han vid riksdagen två minnesvärda försäkringar; den första: att schleswig-holsteinismen blifvit ibjelslagen genom öfverenskommelserna; den andra: att den bebådade nya gemensamma författningen skulle föreläggas riksdagen. Detvar vidare Blubme, som genomdref arfslagen af den 31 Juli 1853, hvarigenom kungalagenue i suecessionsordning sattes äsido och bandet mellan konungariket och Slesvig såtillvida upplöstes. Etter riksda ensandra upplösning 1853 afstod han presidiet till Örsted, men qvarblef såsom utrikesminister, i hvilken egenskap han satt lugn och såg på, huru Hansen och Bille genom sina entaldiga rustningar 1854 väckte vestmakternas missnöje, och undertecknade, trots sin olvannämnda försäkran, törordningen af den 26 Juli 1854. Hans sednaste bedrift är det i riksrådets sammankomst framkastade falska påståendet, som våra fiender genast togo ad notam, att öfverenskommelserna af 1551 och 52 utgjorde grundvalen för Londontraktaten, så at den skulle stå eller falla ji med dem. Bluhme har varit en mycket beI gätvad man, men utan all karakter; nu är hau 70 år gämmal, sjuklig och knappast synnerligen arbetsför. Att ministerens bildare, geheimerådet grefve Carl Moltke, trädt tillbaka som konseljpresident tör Bluhme är mycket klokt, ty han skulle ej varit i stånd att komma i något förhållande till riksrådet, och min mäste dock försöka arbeta med detw. Curl Moltke rekommenderades på sin tid af Preussen till slesvigsk minister, men han . svek sina beskyddare såtillvida, som han uppträdde lika strängt mot både tyskar och danskar, stadfästade språkreskripterna och tillrättavisade den slesvigska ständerförsamlingen i ordalag, som aldrig förut blifvit begagnade af någon rifering mot en lagstiftaude församling. Han största brott från denna tid är införandet af den odugli slesvigska ständerförsamlingen af den 15 Februari 1854, hvarigenom detta land ånyo ställdes i parallel med Holstein, och en konstgjord tysk majoritet frambragtes i ständerförsamlingen, medan befolkningen icke fick ens en smakbit med af friheten. Curl Moltke har varit en karakter, hvars viljekraft öfvergick hans förstånd och insigt. Hvad han är nu, vid 66 års ålder och sedan han icke på 10 år följt med händelserna, samt bans själskraft är mycket försvagad, är svärt att säga. Geheimerådet Tillisch har visat verlden två ganska olika ansigten. Såsom kong. regeringskommissarie i Slesvig åren 1850 och 1851 inlade han, stödd på dugliga rådgifvare, stor lörtjenst och vann stor popuJaritet. Men efter statskuppen den 23 Januari 1852, som han icke egde mod att i spetsen för rikedagen motsätta sig, gick han öfver till dem, som störtat honom sjelf. Såsom inrikesminister uppträdde han är 1854 med en stränghet, som utplånade resten af hans popularitet och upphetsade sinnesstämningen. — Såsom teaterdirektör lyckades han icke ådagslägga större duglighet än som inrikesminister: men hans linträde i regeringen befriar riksrådet från obehaget att vägra en oanständig pensionsfordran. I Generallöjtnant Hansen är den man, som bäst af alla representerar det förflutna: han lär despot från hjessan till fotabjället. Afven I han har haft en karakter och har det må