Aftonbladet – 14 juli 1864, sida 3

Underrättelser från Danmark. Från Lauenburg klagas bittert öfver att Schleswig-Bolstemismen? alldeles icke vill trilvas der. Det går så långt att många väga betrakta vär Dannebrog som ?den skönaste fanaX, cch att embetsmännen ännu ostraffadt försegla sina embetsbref med sigiller, som bära Fredrik VII:s namn. Derför yrkas ifrigt på att till styresman erhålla någon person, som med ifver och lust vill tjena den sehleswig-holsteinska? propagandan, och man hänvisar i detta afscende på justitierådet Höchstädt i Ratzeborg. Från Flensborg berättas, att från civilkommissarierna anländt en skrifvelse, med uppmaning till vederbörande att antingen uppsäga Kristian IX tro och lydnad eller nedlägga embetet. I fredags infördes som långar pastor Hamberg, boktryckaren Ehnenhoff och dr Wreschner från Randers. Några prester blefvo samma deg atsatta, då de på villfrågan förklarade sig ännu bundna af sin ed till kung Kristian. I en korrespondens från Berlin till Berl. Tid. af den 6 Juli heter det bland annat: Ena underrättelse i ert blad, hvilken i dag meddelas oss pr telegraf, om det förestående utskickandet af svenska och norska örlogsfartyg, har gjort starkt intryck här. Det är visst många, som icke vilja riktigt tro derpå, men saken berättas så bestämdt, att man denna gång kvappt kan beivifla den. Öfverhufvud är intresset nu riktadt på de händelser, som tyckas förberedas till sjös. Den förenade österrikisk-preussiska ilottiljen synes väl redan utgöra en ganska respektabel stridsmakt: dock fruktar mången, att bristen på sjökunniga oflicerare skall inverka skadligt. Angående atfärerna vid halfön Wittow den 2 och 3 Juli saknas ännu detaljerade underrättelser. — Enligt yreussiska uppgifter synes det aldrig ha kommit till någon egentlig strid. För öfrigt skall sjömanskapet förstärk fullständig ny sjöbataljon utskrifvas. Dagtelegrafens? korrespondent på Fyen skritver den 11 Juli: I det jag lemnar vär armå, tror jag mig kunna medföra öfvertygelsen om, att det endast är en kunnig och modig ledning, som den saknat, och derigenora erhållit ett sår, som drabbat hvar man. Det sednaste ombytet af öfverbefälhafvare helsas af de allraflesta med glädje, om blott general Steinman lyckas finna en passande stabschef. Stjernholm behåller han visst icke: Ati general Steinman frånsagt sig allt ansvar med afseende på försvaret al Als, sedan man fråntagit honom två regementen, låter ana, att han icke dömer så oriktigt. Hade vi haft wå regementen mera på Als den 29 Juni, och väl förståendes på rätta stället, så hade fienden helt säkert lidit en stor förlust och denna gäng fått intet Als?. Detta är också allmänna. meningen bland armåns officerare. På tal om Als, faller det mig in, hvad jag hörde af en artilleri officer om en baron Wedel-Jarlsberg från Norge, som tjenstgjorde vid det första batteriet. Då hans kanoner blefvo tagna, sedan betäckningen icke förmådde hälla stånd, lemnade WedelJarlsberg detta vapen och ställde sig bland infanteriet med en stor vallbössa. Då han förbrukat den dithörande ammunitionen, och han icke kunde få soldaternas spetskulor att passa, kastade han bort skjutvapnet och drog sin sabel. Sedan dess har ingen sett till honom. — Samme artilleriofticer mötte en soldat af 4:de regementet, hvars ansigte var förlärligt tilltygadt, och som bar ett gevär med afbruten bajonett. En kamrat förklarade, att han fått ett par kollslag öfver ansigtet af en preussare, men att han till återtjenst rännt bajonetten genom halsen på preussaren, så att den albrutits då han skulle draga ut den igen.? Sednare har likväl, enligt Morgenbladet, genom telegram från krigsministeren till baron Wedel-Jarlsbergs familj blifvit upp-. lyst, att han sårad fallit i preussisk fångenkap och ligger på ett lasarett i Broager.. I det extrablad, der Berl. Tid. omtular den nya ministerens konstitueriug. indela och en