Aftonbladet – 14 juli 1864, sida 2

ponbarligen hotades; på tribunens nedriga karakter och på silt eget goda namn och rykte, ty sjelfva Cornelia skulle icke ha lemnat ett sådant hus som detta med obefläckadt rykte, och Valeria hade långt mindre än Grachernas stränga moder, råd tilk att handskas oförsigtigt med en så bräcklig och så föga verklig egendom. Dock var hennes panna molntri, och det låg endast frimodighet i hennes ton då hon svarade: SNej, Plaeidus. Ni vet, att äfven vi patricier icke alltid kunna handla så som vi skulle vilja. Säkerligen har jag äfventyrat tillräckligt mycket redan; emedan — emedan jag inbillade mig att ni var ond då ni lemnade mig, och jag kunde icke uthärda den tanken ens i en timma, Jag vill blott de er om en bägare vin, och sedan går jag hem. Myrrhina följde mig hit, och vi kunng återvända obemärkta, såsom vi kommo. Han begärde ingenting bättre. Ev bägare vin, en yppig mältid, blomsterguirlander, starka parfymer mättande den. 4 valmige luften, ljuf musik emygande sig öfver sinnena — alla dessa vällustiga tillbehör, så goda bundsförvandter åt en förförisk iunga, så farliga för ett villigt öra, hade ännu aldrig förfelat beräknad verkan, det skulle icke vara värdens fel, om de nu befunnes vara otillräckliga. Han fattade vördnadsfullt Valerias hand och förde henne till den stora festsalen, så underdånigt som om hon hade varit Cesare maka. Ingen visste bättre än tribunen huru samvetsgranut all kvigis ära bör iakttagas mot en fästning. som är på väg att kapitulera. När han bugade sig för henne, stack den flaska, som han hade köpt af Petosiris, fram ur bröstfickan på hans tunika, och hennes snabba öga var icke sent att u ticko den: Hastigt vände hon sig om. fik