Aftonbladet – 11 juli 1864, sida 3

fen; för skarpskytteiden af pastor N. Bergman; för bataljonschefen af 1:sta kompaniets vice chef, häradsskrifvaren I. Brink; för den varme skarp: skyttevännen pastor N. Bergman af bataljonschefen; för qvinnan och hemmet af 3:dje kompaniets chef, bruksförvaltaren E. Adlöf, samt slutligen för Danmarks välgång af brukspatron ÅA. W. Wern, En myckenhet åskådare hade under dessa dagar samliat sig, för att betrakta öfningarne. I så glest bebyggda orter, som t. ex. Norra Dal, der korporalskaperna ofta hafva flera mil till mötesplatsen, måste dessa sammandragningar alltid blifva förenade med stor tidspillan och kostnad, men då man besinnar dess stora nytta, för att icke säga nödvändighet, såväl för truppens inöfning i manöver, som för befälets instruktion, så bör man hoppas, att statsmakterna vid blifande riksmöte egna särskild uppmärksamhet rärpå. Det ör visserligen obestridligt, att skarpskyttekårerna hafva hrr militärers välvilliga och outtröttliga medverkan till stor del att tacka för sin nuvarande exercisduglighet, men den omständigheten, att vår arme har sina egna möten just under den tid, då skarpskyttesammandragningarne låta sig lättast verkställa, har dock hittills varit till stort mehn för dessa och skall alltid blifva det, så länge det valda befälet ännu ej hunnit inhemta nödig skicklighet. Denna olägenhet har blifvit afhjelpt vid Norra Dals kår genom dess bataljonschefs aldrig tröttnande nit. Brukspatron A. W. Cheaon har nemligen, med uppoffring af egen dyrbar tid, detta år deltagit i Westgöta Dals regementes befälsmöte, och vi skola hoppas att detta vackra föredöme vinner efterföljd. — Det måste under våra kritiska tider vara glädjande för fosterlandsvännen att se med hvilken ifver nationalbeväpningen för hvarje dag går allt mera framåt till sitt ädla mål, trots alla de svårigheter, som möta den, och hvilka icke skulle finnas, om svensken vore lika rik på medel som på fosterlandskärlek.