Aftonbladet – 11 juli 1864, sida 2

En af Ind6p. Belges korrespondenter från Paris tror sig veta, att närmandet mellan östmakterna nödvändigt skall föranleda större anslutning mellan vestmakterna. Tillika äro många rykten i omlopp. Franska regeringen förklarade väl i början af det dansk-tyska kriget, att hon skulle intaga en passiv ställning, så länge Frankrikes ära och intressen icke stodo på spel men uttalade lika bestämdt till lord Clarendon, att från den dag det blefve en sak af personlig äregirighet och eröfring från Preu sens och Österrikes sida, skulle Frankrike betrakta Europas jemvigt såsom hotad och t:ll följd deraf de franska intressena berörda. Detsamma har sedermera blifvit förklaradt frih. von Beust, likasom det äfven tillkännagifvits för hofven i Wien och Berlin, att från den dag, då krigeis ändamäl ginge utöfver tillsättande af en sjelfständig furste i det oberoende Schleswig-Holstein, skulle Frankrike taga sig af saken. Hvad England angår, så tror man i Paris, att Palmerston icke vill sluta sin bana med ett nederlag, utan att han har kort på handen, som tillförsäkra honom upprättelse, och man väntar nu en ombildning af ministeren med fredsvännernas utträdande; detta skall snart ske och underhuset skall derefter upplösas. Till stöd härför och för det hemliga förståndet mellan franska regeringen och några af de engelska ministrarne anföres Constitutionels anfall mot Russell, på samma gång tidningen låter Palmerston gå fri, Äfven från andra håll förekomma yttranden, som häntyda på, att Frankrike icke skall vara likgiltigt i saken, och att det moraliskt står på Danmarks sida, men: blott af tyltre skäl håller sig tillbaka. Zeidlersehe Cörrespondanz (ett junkerblad) säger, att Napoleons neutralitet blott skall fortfara under striden, men att han, när det blir fråga om Slesvigs ställning, skall uppträda med sitt kongressförslag. Detsamma menar också Kölnische Zeitung, och tidningen räder derföre till att Tyskland allenast må ställa sig på nationalitetsståndpunkten, för hvars erkännande till principen konferensen uttalat sig, att det må erkänna prinsen af Augustenborg såsom hertig i Holstein, men icke Slesvig, som af alla europeiska makter erkännas vara ett gammalt danskt land, och att det blott bör sträfva efter en rättvis fred med Danmark och afstå från hvarje försök att införlifva den danska delen af Slesvig, ty. detta kan lätt framkalla ett allmänt europeiskt krig.