nummer at Morning Post, hvari begge de intressonta konlidentiella depescher från baron Westher till von Bismarck och från denne till grefve Goltz äro offentliggjorda. Möjligtvis skall deras äkthet åter blif förnekad af de officiösa tidningarne i Berlin och Wien, men denna gång är källan dock icke så alldeles att förakta och det torde falla sig något svårt att bibringa den tyska allmänheten den tron, att Morning Post har uppdiktat, förfalskat eller på god tro köpt dessa dokumenter af en bedragare, som satt ihop dem. Man skall kanhända i Wien och Berlin söka framställa saken så, att lord Palmerston har medelst denna manöver velat i Frankrike väcka misstroende mot de tyska stormakterna; men häremot. anmärkes genast, att dessa konfidentiella depescher, tillika med åtskilliga andra, hvilka med dem sammanhöra, ha varit lika tidigt bekanta förfranska kejsaren som för engelska premierministern, om icke ännu tidigare. Att Morving Post fått tillstånd att offentliggöra depescherna har sina goda skäl, som det icke är synnerligen svårt att gissa, och om tidningen ansåge det nyttigt, skulle den kunna uppvakta med åtskilliga andra konfidentiella dokumenter, hvilka kasta en högst intressant belysning öfver den sednaste behandlingen af danska frågan och monarkernas sammankomster (detta påstående har blifvit fullkomligt bekräftadt genom nedan meddelade telegram från London af den 4:de). Hvad be ar de båda konfidentiella depescherna, så är det öfverflödigt att påpeka deras vigt. De bekräfta) i alla hufvudpunkter hvad Kö Zeiung förut har påstätt, men äro tillika högst lärorika, så till vida som de, i strid mot den hittills gällande meningen, visa att von Bismarck och kejsar Alexander äro ense om alt anse en skandinavisk union och Augustenborgarens suveränitet skadliga för Tysklands intressen. Den rådande harmonien mellan furst Gortschakofis, grefve Rechbergs och preussiska premierministerns åsigter om hvad som skall anses för Tysklands sanna intresse är i sanning påfallande. Vid sidan häraf tänker naturligtvis hvar och en af de tre herrarne på sin respektive stats speciella intressen, ryssen på sina polska, österrikaren på sina italienska och von Bismarck på sma inre svårigheter med hamnarne, demokratien och seklets farliga tendenser i det hela taget. Ehuru det icke hade lyckats den 17 Juni att uppgöra nåon delinitiv öfverenskommelse, antydde von Bismarck redan då för von Goltz, att de ryska förslagen skulle tjena till preliminärer för de blifvande underhandlingarne. 3edan den tiden har England uttalat sig för ytterligare neutralitet, grefve Rechbergs fruktan för ett krig mot vestmakterna måste derför hafva minskats, och det är följaktligen mycket sannolikt att öfverenskommelser på grand af de kända preliminärerna redan ha liga framsteg — naturligtvis i Ty sen Den ofvan omtalta teleg hen från London af den 4 dennes lyder så: Grefve Bernstorff förklarar, enligt von Bismarcks anutorisation, att de båda preussiska depescher, som Morning Post offentliggjort, äro helt och hållet uppdiktade. Det oaktadt trycker Morning Post i dag en serie af andra. preussiska, ryska och österrikiska depescher, hvilka mestadels angå frågan om ertigdömena och förskrifva sig från Januari, Februari och Murs.? Den förut i utdrag meddelade depeschen af den 13 Juni från baron Werther till hr Bismarck, lyder, enligt Morning Post, som följer: Ir ministerpresident! Jag har äran meddela e. exe. att jag före deras majestiäters afresa från Kissingen hade audiens hos kejsaren af Österrike och et! långt samtal med refve Rechberg. 1 öfverensstämmelse med e antydningar, som e. exe. uti er sista depesch visat mig äran att meddela mig, har jag begagnat det gifna tillfället till att sondera de planer, som H. M:t kejsaren hyser, med hänseende till föremålet för den sammankomst han nyligen haft med kejsar Alexander i Kissingen. H. M:t sade, att han skulle skatta sig lycklig att få sc det innerliga och hbjertliga förhållandet mellan honom och czaren så väl som öfverhufvud emellan de tre makter, för hviika ett sådant förhållande under sakernas rhandenvarande tillstånd var så nödvändigt. H. M:t yttrade uttryckligen: Jag är fullkomligt villig att gifva mitt samtycke till hvarje kombination, som kunde hafva till föremål att betrygga den europeiska freden och värna de tre makternas ömsesidiga intressen. I denna anda uttalar jag mig tillkejsaren af Ryssland och till min kunglige allierade, er höge monark.? Grefve Rechberg inlät sig på en utförlig diskussion med mig. Hun frågade mig först, om konungens regering redun fattat beslut med hänseende till det ryska förslaget. Enligt den österrikiska utrikesministerns mening, var detta förslag alltför vigtigt, att man i hänseende dertill straxt kunde fatta ett afgörande beslut. HH. exe. var väl, likasom Ryssland, öfvertygad om nödvändigheten af innerligt förstånd mellan de tre makterna under den nuvarande europeiska situationen, men han hyste något tvilvel om, huruvida ett sådant godt förstånd i detta ögonblick icke skulle framkalla en auslutning mellan Frankrike och England, och låge det icke fra vför allt i detta ögonblick i Tysklands och de tyska stormukternas intresse att förebygga inträdandet af denna eventualitet? Och hvilset syfte häde vidare Rysslend? Att de tre makter, som hafva delat Polen, skulle garantera hvarandra deras poleka provinser. ålen, fortior h exe., är denna garanti för ögonblicket absolut nödvändig? Upproret kan med slutet af innevarande månad anse3 vara alldeles undertryckt, och utlande:s inblandning är afvärjd. nder vissa eventualiteter skall den polska fragan väl åter kunna bringas på dagordningen, j men tills vidare existerar den icke mer. Men härtill kommer, fortfor gretve Rechberg, att fastän Österrikes intressen icke komma i strid med en innerlig allians med: Ryssland, erfordras det dock vissa vilkor, ett vi skola kunna gå in på det ryskal förslaget. Ryssland måste nemligen allde-: ä lara, att det vill lemnal: