Aftonbladet – 7 juli 1864, sida 3

Insändt från Medelpad der 89 Jani 1984 Inom denna ort råder i dessa dagar icke så liten oro och häpenhet ibland allmogen, öfver det sätt, hvarpå eit förvaltande embetsverk s85ker att tillämpa sin makt och myndighet, Förhållandet är följande: dan K. M:t befallt att postdiligenser skulle på linien Sundsvall -OÖstersund upprättas, så har poststyrelsen genom föranstaltande af entreprenader sökt träffa uppgörelse med enskilda, on dessa diligensers fortskaffande på ackord. Här. vid lärer dock, enligt hvad poststyrelsens gednare skrifvelse i ämnet innehåller, inga antagliga anbud blifvit gjorda. De anbud som skett vid entreprenaderna ha i allmänhet varit 2 rdr 25 öre å 2 rdr pr häst och mil. Dessnotora ir till poststyrelsen direkte hafva inlemnats anbud å öfvertagande af hela diligensbefordrinsen de nämnda städerna emellan för 1 rdr 75 re pr häst och mil, men poststyrelsen har icke heller funnit detta antagligt. Under skdana förhållanden har poststyrelsen tagit sig till begagnande af den rätt som densamma enligt nådig instruktion, den 6 Nov. 1863 lärer tillkomma; neml. att för diligensbefordringen påkalla gästgifverihall och reservskjuts. Konungens befall. ningshafvande i länet, som synes på förhand ha anat poststyrelsens afsigt, har till poststyrelsen aflätit en skrifvelse med Låde allvarlig och beveklig anhållan, att styrelsen i anseende till de för orten egendomliga förhållanden ville medgifva, det saken finge ordnas, utan de skjutsskyldiges betungande, på sådana vilkor som vore möjliga att på öfverenskommelsens väg åstadkomma — men ingenting har hulpit. Poststyrelsen, som, till yttermera visso och innan ens bekant blef. om några andra utvägar funnos, redan uppsagt de till postskjutsen indelade hem man inom provinsen, har på konungens befallningshafvandes skrifvelse svarat blott med ett llmänt resonemang derom, att missnöjet ger sig äl med tiden och för öfrigt anbefallt ordres ora handahållande från och med den 1 Juli af västgifvarehästar för fyra diligenser fram och fyra tillbaka: säger åtta diligenser i veckan. Vid dessa ordres förekommer också såsom anmärkningsvärdt. att å den dem åtföljande tids tabell farten är bestämd till 1 timme pr mil med tunga vagnar i backig väg, då likväl gästgifveriförordningen innehåller, att ingen som gästgifvareskjuts begagnar, får utan de skjutsandes medgifvande färdas fortare än en mil på 12 timme. Emellertid är nu ordern gifven oeh allmogen, som förut just i denna trakt är öfver höfvan tryckt af skjutsbördan, som i andra orter genom anläggande af jernvägar m. m. allt mer och mer lättas, frågar, huruvida ett sådant poatatyrelsens förfarande kan vara öfverensstämmande med konungens och ständernas afsigt med desea diligensers upprättande. Man har sig bekant, att ständerna för de trakter, der bättre komma. nikationsanstalter icke funnos, vid sista riksås. gen anslagit 70,000 rdr att årligen användas till postdiligensers fortskaffande på sådant sätt att de skjutsande ej dermed betungas? och detta just i sammanhang med afgörandet af den stora frågan om skjutsbördans lindrande. Man vet att det anslag, som nästföregående riksdag till samma ändamäl anvisades icke anlitades och man tycker sig derföre hafva skäl till det antagande. att poststyrelsens mening är, att fven nu, till fromma för postverket, drifva sa. 3