Aftonbladet – 7 juli 1864, sida 2

hänförelse. Det är sant att den store ge neralen i detta ögonblick är kejsardömet verkliga herrskare, men den minsta lill: sten skulle kunna vända flodens lopp inon hufvudstaden. Jag skulle inte vilja lita på Vespasianus egen son, ung och utsväfvande som han är, om han bara kunde rycka å sig tömmarne med någon förhoppning om att kunna hälla dem fast, sedan han en gång väl gripit dem. Titus Flavius Domitianus skulle kunna bli kejsare i morgon, om han nöjde sig med att bära purpurn för endast en vecka, och derpå lemnade rum åt någon annan. Ja, folket är så ombytligt och van. kelmodigt, att det i hvarje ögonblick skulle kunna vara i stånd att ångra hvad det gjort och åter söka uppsätta den förre herrskaren på tronen. Rom måste betvingas, min Hip. pias, barberarne, skofliekarne och vatten. ärarne måste skrämmas och hållas på mars ginalen; om det behöfs, måste vi afskära några lökflåsande strupar. Det torde vara nödvändigt att undanskafta Cesar sjelf, på det alt inte det reaktionära partiet åter måtte söka komma till väldet, och vi inte måtte finna 033 utan annan lön för vårt besvär, än valet af en giftbägare, en famn rep eller tre tum stål. Vi måste lyckas denna gång, ty om Cesar en gång blir riktigt uppskrämd, är ingen säker för sitt lif. Min Hippias, kom ihåg att några halfva mått och steg inte duga här.? Väl sagdt!? utropade de båda frigifne med en mun, men med bleka ansigten och en hänförelse, som tydligen var något tvungen. Hippias såg lugnt upp från bröstplåten, som hvilade i hans knä. Det kommer alltid att bli föreställningar på teatern, sade han, ?och blod kommer att rinna som vatten på cirkus, livem