Aftonbladet – 7 juli 1864, sida 2

sta pöbeln. Alexandria, kejsardömets kornbod, har fallit i Vespasianus händer. De der svartmuskiga lymlarne, dina landsmän, Oarses, låta oss hellre dö än de vilja lemna oss understöd under den nuvarande dynastien, och tror du väl att våra fattiga plebejer skola nöja sig med att för hvarje dag draga svältremmen allt hårdare omkring sina trinda magar? Om flottan vid Misenum hade man redan för länge sedan försäkrat sig, men nyheten att Caesar inte kan räkna på ett enda skepp anlände först i dag hit till staden. Dertill kommer att de gamla preetorianerna äro mogna för att göra uppror. Man kan vara säker på att de aldrig skola hvarken glömma eller förlåta den skymf de ledo förlidet år, då den utvalda truppen upplöstes, afskedades, och, hvad som var det värsta af allt, beröfvades sina rationer och sin sold. Jag kan försäkra dig, min kära Hippias, ett dessa uppbragta veteraner äro färdiga att intaga staden utan något bistånd, och låta ung och gammal epringa öfver klingan. Det är omöjligt att vi kunna misslyckas, efter som det nya partiet öfvergår det gamla med tio mot en.? Ni har räknat upp ett fruktansvärdt anhang?, inföll här Hippias helt lugnt; jag kan inte inse huru ni kan vara i behof af mig och de mina.? Plaeidus kastade en skarp, frågande blick på fäktmästaren och återtog: Hälften af dem som försäkrat Vespasianus om sin tillgifvenhet skulle gerna bidraga till att sätta min lilla körsven upp å tronen. Automedons långa lockar skulle i morgon kunna omslutas af diademet, om han bara vere gunstlingen för ögonblicket här i Rom. Du vet hurudana massorna äre, min Mippias, ty det är ditt yrke att smeka deras fylken och uppväcka dera