Aftonbladet – 7 juli 1864, sida 1

sEÅJ CR ANU ARIUV 0 sg VIL Av BERALAR ALE ARR BRI STOCKHOLM den 7 Juli I dag kaos, i morgon krig, är öfverskriften på en i ett utländskt blad förekommande artikel, som påpekar åtskilliga tidens tecken, hvilka väl förtjena att beaktas. Vi ha ofta?, heter det i denna artikel, ?framhällit vår ölvergångsepoks provisorium, det idgernas kaos, som härrörer af bristen på en rättsoch frihetsprincip, på hvilken den europeiska statsbyggnaden måste vara grundad. Fakta bevisa dagligen riktigheten af vår uppfattning af den närvarande situationen. Ju fegare och ju mer egoistiska vår tids regeringar blifva, Ju mer de arbeta på att försona det oförsonliga, ju mer de söka att vinna tid i det de leiva tör dagen, desto sannolikare göra de den allmänna konflikten. Från alla sidor uppdyka invecklade, lösning fordrande problemer, öfverallt framträda frihets-, nationalitetsoch oafhängighetsfrågor. I norr likasom i söder, i öster som i vester förefinnes stor oenighet mellan regeringarne, en stor fiendtlighet mellan styrande och styrda; de underiryckta folkens blod sjuder vid tanken på friheten och börja att räkna sig sjelfva och göra sig redo för sin makt. Det gamls, det döende Europas representanter ana katastrofen och den absolutistiska treenigheten försöker att besvärja stormen vid det den krampaktigt hakar sig fast vid det för. flutna. Fåfänga bemödanden! De skola brytas af den stigande flod, hvars vågor skola bortspola qvarlefvorna af en maskstungen, på godtycke och orättvisa grundad verld. Efter 19 århundradens mödosam tillvaro, stora ansträngningar för att framgå ur mörkret, efter så mycket för sanningen, rättvisan och friheten utgjutet blod, kan Euro icke stanna på sin väg eller skrida tillbaka; dess mission är att på utvecklingens bana gå fromåt till det gemensamma målet. De som uppehälla tidens vagn skola krossas af dess hjul. Vi skola i våra dagar uppletva detta stora skådespel efter de stora smärtor en legion af martyrer måst lida; ty det gilves en Gud, som hämnas orättvisen, en Gud, som vakar ötver de lidande och återhäller ödeläggarens arm. Den närvarande situationen erbjuder en dyster bild af outredbara förvecklingar, hvilka äro den naturliga följden af hopandet af städse uppskjutna och städse mer trängande vordna frågor. Deraf har uppstått en labyrint, i hvilken äfven de skick. ligaste, omgilna af heterogena elementer, förlora den ledande tråden. Jemmnvigten makterna emellan existerar icke mer, det regelbundna allianssystemet är störtadt, ingen enda makt häller frihetens fana med fast hand, och barbariet skrider fram mot vester utan utt ur slummern väcka det förslappade Europa. Det skall likväl jagas upp genom det kancndunder, hvilket just de framkalla, hvilka ha mest att förlora på striden. Sedan det ögonblick då genom oceidentens oförsigtighet Ryssland blef ea europeisk i stället för en asiatisk stat; sedan den å en nation, som tjenade såsom förmur mot Mongolismen, utförda röfvarebragden, har Europa förlorat sin jemnvigt och sviglar numera på sina grundvalar. Den polska frågan ligger till grund för alla store frågor, och henne måste man lösa för att få en varaktig fred. I detta universalkaos har man slutligen kommit derhän, att man snart sagdt icke mer kan komma öfverens om någonting. Somliga åberopa sig på fördragen, andra örueka dem; nationalitetsrättigheterna försvaras just af dem, som trampa dem under ötterna: öfverallt misstroende och tvetalan, rist på sedlig grundval för politiken, förvirring i idgerna, hvilken återverkar förlerfligt på folken, som icke ha några verkiga anförare och ledare, utan regeras af sensdarmer. ena sidan har man ieke mod att draga svärdet, å den andra är det omöjligt att istadkomma någon lösning genom en utefvad, skröplig diplomati, som representear en i ångest och vedermöda utan något noraliskt stöd existerande makt. Denna sakernas ordning, som utgör för verlden ett verkligt gissel, nalkas nödvänligt sitt slut; öfverallt spraka redan gnitor, som kunna sätta Europa i låga. Poens strid mot moskovitbarbariet skall få en y impuls; den polska nationalitetens bittra iender föra krig till förmån för den tyska ationaliteten i de danska hertigdömena ned äfventyr att föranleda utbrottet af en lmän konllikt. Italien fordrar sin rätt på rund af samma princip för att hos si fulljorda nationalenhetens verk, och likasom Polen skall det finna Preussen och Österike förbundna emot sig. Slutligen skall nan snart nödgas lösa den stora civilisaionsoch nationalitetsfrågan i Orienten, ch äfven der skola de båda makterna, ärmande sig Ryssland, göra front mot den rincip, som de för ögonblicket hycklande beropa. . Det gifves sålunda föga hopp om fredlig ösning midt iblund så mycken förvirring ch orättrådighet, och då en kongress icke ade nägra utsigter för sig, har deremot get, som endast kan blilva till gagn för riheten, stora chancer för sig.? Le Constitutionnel ger uttryck åt dea Frankrike rådande sinnesstämningen, i det