Aftonbladet – 6 juli 1864, sida 1

GLADIATORERNE TAFLOR UR LIFVET BLAND ROMARE OCH JUDAR ROMAN I TVENNE DELAR AF WHYTE MELVILLE. Myrrhina, som icke mer än sin herrskarinna skulle hafva uthärdat att vara frånvarande från det intressanta skådespelet, hade trängt sig fram genom folkhopen, åtföljd af några få af Valerias favoritslafvar. Stående på endast några få stegs afstånd från judinnan, utbredde sig denna munviga dam helt högljudt öfver de stridandes yttre, och hennes Jikgiltiga skämt och sarkasmer sårade Mariamne ända in i hjertat. Det var i hög grad smärtsamt för benne att höra sin älskares egenskaper granskas som om han hade varit ett vackert rofdjur, och utsigterna för hans Hf eller död med hjertlis noggrannhet afvägas af en kammarjungfrus sladdrande tunga; men en ännu djupare smärta återstod henne ännu. Då Myrrhina väl hade förskaffat sig en krets af åhörare, hade hon ingenting emot at taga deras uppmärksamhet i anspråk. PMinsann?, sade hon, jag vet huru min herrskarinna skall bete sig, huru än striden aflöper. Hvad tribunen angår, skulle han när som helst vara färdig att stiga ur sin vagn och kyssa sjelfva marken der hon går fram, och likväl, om han bara vågar ens så mycket som tillfoga denna vackra ynglings hud en skråma, lär han väl aldrig mera få komma inom våra dörrar. Huru många gånger har jag inte jagat den der ) Se A. B n:r 120, 130, 132—148. 150 och 151.