Aftonbladet – 6 juli 1864, sida 1

Han har nu icke längre nåzon utsigt till räddning. Han är knappast på marken förr än nätet hvirflar omkring honom och ohjelpigt insnärjer honom i sina förfärliga maskor. Moariamne stirrar bedöfvad på den utsträckta kroppen med ett stenhårdt aunsigte och cen stirrande, fånig min; och Valeria springer häftigt upp från sin plats, fö ett ögonblick glömsk af stället der hon be inner sig. Då Placidus nu står öfver honom mec upplyftad treudd och det gamla hånlöje sväfvande öfver sitt hårda anlete, märke: hån anledniugen till detta plötsliga fall, och lyckönskar i hemlighet sig sjelf öfver der lyckliga slump som hade hindrat att dere: ställning icke blef ombytt. Blodet ström made fram ge är i Escas fot. Mar torde erinra sig att der, hvarest Manlius föll, hade hans svä orrat ned sig i san. den. Då man förde bort den döda kroppen bade vapnet undfallit uppmärksamheten och då britten i sitt hältga språng tram pade på just den punkt der det låg dolåt hade han icke blott allvarsamt sårat sig foten, utan äfven enafvat på denna utlagd: snara. Allt detta genomfor segrarens hufvud, di han stod upprätt, beredd att utdela ett hugg som kunde afsluta alla gamla räkenskaper och såg upp till Valeria efter det afgörand tecknet. Vild af svartsjuka, svindlande och knappas medveten af hvad hon gjorde, stod den ro merska damen på väg att gifva det, då Li cinius grep henne i armarne och höll den nere med våld. Derpå gjorde han med et talrikt antal af vänner och klienter en starl demonstration till den fallnes skonande. Der snabbhet som den slagne hade ådagaleg