Aftonbladet – 6 juli 1864, sida 1

hyggliga upgdomen genom hela staden för att föra honom hem med mi Och det är inte någon småsak, skauli jag säga, för en slaf och en barbar att ha törvärfvat sig ynnest af den stoltaste damen i Rom. Se bara huru han ser upp till henne nu, innan de börja.? De lättsinniga orden trängde djupt i Mariamnes hjerta, och hon uppiyfte äter sid hufvud för att kasta en blick på britten, uttryckande på en gång en ömt vädjande fråga och en bestämd protest mot det förtal som hade nått hennes öron. Men hvad hon nu såg lemnade henres hjerta icke rum för någon annan känsla än den af pinsam väntan och ytterlig förskräckelse. Med ögonen fästade på sin motståndare, hade Esca nalkats tum för tum, likt en tiger, som är på väg att göra sitt språng. Höljande nedre delen af silt ansigte och största delen af sin kropp med skölden och hållande sitt korta tväeggade sv d med böjd arm och hotande spets, hukade han ihop sig så att han var minst en fot Kortare än sin naturliga längd, och tycktes hafva hvarje inuskel och sena spänd för att likt blixten störta fram, då tillfället erbjöd sig. Han visste ganska väl att ett falskt steg skulle vara olycksbringande, och det svåraste var att komma motståndaren inpå lifvet, emedan det dödsbringande kastet ofelbart komme alt göras så snart han väl närmat sig på ett visst afstånd. Placidus å sin sida stod alldeles orörlig. Hans öga var mer än vanligt säkert, och han kunde lita på sin öfvade arm, att den skulle slunga ut nätet just i det ögonblick, då dess kast skulle vara oemotståndligt. Han förblef derför i samma ställning, med treudden i venstra handen, högra toten fram