Aftonbladet – 5 juli 1864, sida 3

j den avmänna bitterhet mot polisen sis mnda åtgärder omedelbart derefter framkallat, hvarom polismästaren ie.e bör antagas hafva varit i okunnighet, dels de anmälanden han förmält sig hafva på förmiddagen den dagen erhållit derom att skrifna plakater med uppmaning att ånyo sam aniriilats uppslagna på börsen och ett par andra ställer visst underlåtit stt vidtaga annan anstalt än att förstärka polisen med 25 I stadssoldater, hvilkas lämplighet såsom polisbe vakning vid dylika tillfällen måste vara, minst sagdt, tvifvelaktig, samt att förbereda förnyad vattenöfverspolning; att äfven sedermera och efter det, enligt polismästarens cgen uppgift, kl. mellan 6 och 7 på aftonen? Gustaf Adolfs torg var alldeles uppJuldt af menniskor, dem poliskommissarierne då föraäf sökt med doda ord att skinara och polismästarens snart deruppå gifna enahanda uppmaningar sällan eller aldrig åtlyddes utan bemöttes med hån och trots, det icke varit förr än vordningarna och dessa af den betänkliga art. att-en mängd rutor inslagits uti flera enskilda boningar. genom stenar, deraf polisr ren uppgifver öfver 70 större och mindre blifvit kastade mot ett enda hus nt de brandpostsiangarne posterade konstaplar bl verfallna — I timmar fortaått, som polismästaren anmodade kommendanten, att gifva order åt två sqvadroner af Lifgardet till häst att hålla sig beredde att rycka ut och lät underrätta hr Öfverståthållaren om ställningen samt -om sin åsigt all vordningarna ej utan användande af våld kunde dämpas ; att till följd häraf, då hr öfverståthållare kommit och ansett sig genast böra massan till ordning och åtskiljande vid påföl vapenmakt annars komme att användas, någon annan vapenmakt ännu icke fanns tillstädes än den föga talrika torgvakten: att polismästaren då, utan att, så vidt af hans förklaring antydes. derom hafva rådfrågat den närvarande öfverstäthållaren, samt utan att dåmera, efter det från torgvakten en piket af 30 man utryckt och synes hatva återställt lugnet på de mest hotade punkterna. något våld för tillfället öfvades af folket mot person eller egendom, företagit sig att, innan de utaf öfverståthållaren redan, sannolikt genom telegrafen, påkallade 2:ne kavallerisqvadronerne hunnit ankomma — hvarmed icke lärer dröjts mer än omkring femton minuter medelst de med battonger beväpnade konstaplarne skingra massan på torget (Grstai Adolts) och närliggande gator samt dermed fortsatt äfven efter ankomsten af kavalleritruppen. icke: blott å nämnda ställen utun ock i staden inom broarne å åtskilliga gator och gränder under flera timmar eller till klockan omkring 12 på natten, då polismästaren uppgifver med konstaplarne hafva återkommit till Gust dolis torg; att den ursäkt. som i och för vidtagande af ett dylikt förfarande polismästaren anfört. eller. sin önskan att om möjligt undvika användandet af de för Kf och lemmar så farliga militärvapnen icke kan godkännas, då dels användande af sådant våld icke, såsom polismiästaren, på grund af uppenbart följdvidriga slutledningar och för allmänna äfventyrliga ganden förment, är medgifvet hvarken uti ordningen den 6 Februari 1849 angående uppror och vlofliga samankomster eller något annat lagstadgande, och sådant våld således icke må användas: dels nyssnämnda förordning deremot tydligen anvisar den utväg, som nå användas, då civil myndighets anmaning vid upplopp eller uppror att as icke åtlyd dels, om det ock kunde såsom allmän regel antagas att för lif och lemmar mindre vådligt och lämpligare vore att vid sådana tulfällen använda våld af poljsbetjening än af krigsmanskap, sådant är en fråga. som bör afgöras af lagstiftaren, men ick emot dennes tydtiga föreskrift, af den verks lande maktens underordnade organer; dels det dessutom af mig icke ens kan medgifvas att en lanförändring vore önsklig i den riktning, att sädana atgi aren Wallenberg irder, som polismäs nu tilltrott sig vidtaga celler polisbetjeningens anändande ej blott till försvar utan ock till anillet för begagnande af fall. skulle tillåtas. is krigsmanskap eller innan sådant använd agförändring, hvilken den nu vunna en eller jemförelsen emellan polismaktens och krigsmaktens tillvägagacnde under ifrågavarande roligheter och deras verksamhet för lugnets återällande samt det lidande och den skymf äfven nnolikt oskyldiga dervid underkästats, icke läer finnas motivera; at: tisdagen den 8 Aars Polismästaren anbeallt icke blott polisbetjenter. utan ock för tilllet till deras biträde antagne stadssuldater och ernbärare. att använda dem tilldelade battonger för att skingra folksamlingar; och slutligen att då. enligt polismästaren Wailenbergs uppgift, befallning tillika dervid blifvit gifven, att nnan våld användes tre gånger i konungens) hamn uppmana hvarje folkhop att åtskiljas? samt att vid battongernas användande slag i kufvudet dock icke jinge utdelas, men det likväl, ä anIra sidan, uppgifvits äfvensom anledning förekommer dertill! att ingendera af dessa föreskrifer allmänhet hvarken vid tillfällen då polismästaren varit närvarende eller eljest blifvit iaktjagna. enär slag dels omedelbart. utan föregångna lylika varningar, under ohöfviska uttryck, tilldets personer. som icke befunnits i folkhop, dels 1 så stort antal träffat hufvudet å de slagne utt det väl endast torde få tillräknas särdeles yckliga tillfälligheter om icke någon dervid erhållit skada till lif. lem eller framtida helsa, så näste det på en, äfven för bedömande af de unlerordnades ansvarighet nödig, tillförlitligare utredning än poliskommissariernas uppgifter härom orde kunna anses innefatta, bero: huruvida poismästaren Wallenbergs härom meddelade föreskrifter kunna antagas halva varit af den beskaftenhet och afgitna med den bestämdhet att honom icke bör tillräknas något af hvad i detta hänseende af polisbetjening och dess biträden blifvit brutet, hurvida det dock icke i allt fall bör läggas henom till last att i fråga om så vigtiga föreskrifter ej hafva förmått att af sina underlydande göra sig åtlydd eiler huruvida ven detta hörrört af förhållanden, hvilka ej b anses af polismästarens åtgärder och hans sätt att utöfva sin innehafvande befattning beroende. i staren Wallenbergs uppgift derom, att och 1852 oordningar ä afstyrdes genom våld af med battonger be ade, dels ordinarie, dels för tillfället bland stadssoldater, jernbärare och andra stadens arbetare utsedde extra poliskonstaplar, påkallar endast erinran att, i detta afseende, hos mig hvarken anmilan rut skett eller klagan blifvit förd: men att lerest sam uppgift är grundad och likartadt förfarande förut egt rum, är detta en ökad anledning att nu sätta gräns för dvlika lagöfverrädelser. Ehuru jag ansett mig icke böra dröja med aflåtande denna skrifvelse, bör jag likväl tillkännagifva att från flera enskilda personer till nig inkommit klagomål, hvilka i händelse por ismästaren Wallenbergs deröfver infordrade förklaringar e befinnas nöjaktiga. torde böra slutligen pröfvas i sammanhang med hvad här nu blifvit anfördt. Vidare underrättelse skall it. härom meddelas. NS v. Koch. Polisinstitutionen I hufvudstaden. Tre särskilda framställningar om föränIringar i denna institutions organisation ha nyligen ingått till regeringen, den ena från rikets ständers justitiecombudsman, en annan rån justitiekanslern och slutligen en tredje rån öfverståthållarembetet. Förbehållande ss att återkomma till det vigtiga ämnet, ad Anna i hun ll an I