der, och försigtig som han var, om icke at: uttala, så åtminstone att med ett vad stödj: sin mening, hviskade till Hippias, att pa triciern såg ut som endast och allenast et barn vid sidan af deras lärjunge, och erbjöc sig hålla en flaska af det yppersta Falerner. vinet på att han skulle komma att släpas ut från arenan med fötterna förut inom fer minuter efter det första anfallet, ifall har mankerade med det första kastet?. Hvarpå fäktmästaren, med sin vanliga slutenhet och antagna öfverlägsenhet, endast svarade med ett föraktfullt leende. De båda motståndarne intogo nu med utomordentlig varsamhet sina platser. Ingen fördel af sol eller vind tillstaddes någondera, och sedan de af Hippias blifvit placerade på ett afstånd af femton famnar irån hvarandra i midten s8f banan, rörde ingendera ef dem en enda lem, i det de oaflätligt betraktade hvarandra, på samme gång som de sjeltva utgjorde brännpunktenr för allas blickar. Man anmärkte, att medan Escas öppna panna endast bar ett uttryck af lugn, beslutsam uppmärksamhet. stod ett ondskefulit leende stämpladt på tribunens anlete. Den ena tycktes vara en ypperlig representant af mou och styrka, den andra af hat och skicklighet. ?Han har en segrares min, hviskade Licinius till sin fränka, i det han kastade en gillande blick på sin slef.. FPTro mig, Valeria, vi skola vinna dagens seger. Esca skall förvärfva sig sin frihet; den förgyllds vågnen och de hvita hästarna skola i morgon föra honom och mig till ditt hus, och den der lysande -tribunen skall få sig en minnesbeta som han inte så hastigt skall glömma.? 3 N L Ett leende upplyste Valerius aneigte, men. då hon i deteamma såg ned på en mörkIoektg flicka blend hoped der nedanför, för: